Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Kors, du ska’ be henne om förlåtelse, vet jag-! Det
ar bara din sakramenskade skyldighet.“
“Ska’ jag be henne om förlåtelse?“
“Ja, inte ska’ väl hon be dig heller, vet jag! Och så
■ska’ du lofva beskedligt att aldrig göra så mer!“
“Anderson! Jag förbehåller mig alla dumheter! Jag
är väl inte något barn heller!“
“Nej, det är du inte. Och just derför att du är en
gammal menniska, som bör ha mera vett än en barnunge,
så ska’ du göra’t!“
“Men vi gå ju alldeles rakt ifrån det andra! Den
Mina! Vänta mig hon tills hon blir frisk! Kan du tänka
dig, Anderson, att han skrifver te’na att om inte vi skulle
ge med oss, så ville han ta henne med sig till Köpenhamn,
du, och der skulle di gifta sig utan vårt tillstånd, da!“
“Jaså, han talar om giftas, Regina
du?“
“Ja, jag skulle väl gratulera honom om inte han talte
om det!“ svarade fru Anderson, med händerna i sidoma
som i forna dagar. “Jag skulle minsann visa honom, jag ...“
“Nå, men hvad bråkar du då om? Det tycks ju
bevisa att pojken är hederlig och har hjertat på rätta
stället, vet jag?“
“Jaså, är det hederligt det, att vilja ta’ flickan ifrån
oss, och fara te Köpenhamn med’na och gifta sig som andra
mormoner? Det får jag säga, att du måtte ha underliga
begrepp om hvad som passar sig och är anständigt och
går an, kära Anderson.“
“Kära min gumma, det kunde finnas unga karlar,
som talte om det som vore mycket sämre än att gifta sig
i Köpenhamn! Lita du på
det! Men i alla fall, så ska’
du nu ge mig det der brefvet, och så ska’ jag ta’ reda
på hvad den der göken är för en karl, för jag känner ett
par stycken i posten — och så ska’ jag min själ och Gud
läsa lagen för gunstig junkern, och ä’ det en hygglig pojke,
så kan han ju få flickan om ett par år eller så, i fall
tycket håller i så länge. Han kan ju bli general-postdirektör,
med mera, om han duger till något... det går fort med
befordringarne inom postverket nu för tiden, sedan
mili-täreme kom in på jernvägame, ska’ du veta!“
“Säger du det, Anderson?“ utbrast frun och ljusnade
betydligt.
“’Ja, si det kunde då åtminstone vara något!
Men ta’ då genast på dig och gå!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
