Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-“Yestra-]{+“Vestra+} Humlegårdsgatan . .. hm, det var en bra bit
det, men det är detsamma. Vill
du komma med nu, så
gå Ti hem till din mamma.“
“Ska’ herrn följa med? livad ska herrn hos mamma
att göra?“ sporde flickan ånyo, i det man tydligt såg att
glädjen
öfver den frikostiga betalningen striddo med ett
nyvaknadt misstroende hos den lilla.
“Gå förut, barn!“ sade den besynnerlige herrn med
samma välvilliga och korta leende som förut, “begriper du
inte att jag vill hjelpa henne?“
De hade under tiden gått några steg uppåt den
tvärgata, som var närmast boden, och stodo nu nästan midt
under en gaslykta. Den lilla trasiga flickan såg upp i den
besynnerlige herrns ansigte, och
hvad hon der såg måtte [-hafva-]
{+liafva+} varit af den mest lugnande
matar, ty snabbt som
tanken fattade hon hans hand just då han ville föra börsen,
ur hvilken han tagit femtioöret, tillbaka i sin ficka, och
kysste den hastigt och med denna smekande tacksamhet,
som man finner äfven hos det mest vanlottade barn, i det
hon
hviskade:
“Ja, nu går jag gerna förut, för herrn ä’ inte vid
polisen!“ Och dermed
skyndade hon förut gatan uppåt,
öfver Brunkebergstorg och framåt Malmskillnadsgatari, i
det hon litet emellanåt vände sig om för att se om
den besynnerlige herrn verkligen följde henne. Och det gjorde
han också ganska riktigt. Den långa, gängliga gestalten,
hvars gång blef så mycket mera svängande genom de
under den nästan fotsida kappan fängslade armarne, och
hvars längd blef ännu ansenligare genom den smala,
hög-kulliga hatten, följde henne hack i häl med hastiga och
ljudlösa steg. Den lilla flickan saktade ett par gånger sin
hastiga gång och ville försöka att tilltala honom, men han
sArarade inte, han bara gick med samma raska och ljudlösa
takt som förut. Flickungen blef nästan hemsk till mods,
i synnerhet när hon utför
Dödgräfvargränden kom till de
mindre besökta stigarne nedåt Träsket, och oupphörligt såg
den besynnerliga herrn i hälarne på sig, utan att höra hans [-steg’, och-]
{+steg, ocli+} utan att han yttrade ett ord.
Slutligen, just när hon skulle vika af in på
Yestra
Humlegårdsgatan, ifrån den backe som leder dit upp från
det gamla Träsktorget, nu Roslagstorg, blef hon rädd för
något annat. Hon var visserligen van att gå den vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
