Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan på henne, och fortsatte på nytt, med korta
afbrott,.
det påbörjade samtalet med sig
sjelt’.
“Hvilken julafton! Arma qvinna! För väl att jag kom
att gå Drottninggatan; men hvad flickungen dröjer! Man
skall få se att de ha stängt, så att hon inte får
någon’
ved, och då fryser den här stackarn ihjäl i natt, såvida
jag inte skulle kunna, ja, låt se om jag skulle kunna
flytta-henne. Men att i qväll lå tag på någon som kan
göra-det, nej, det är omöjligt. Tyst, nu tyckte jag det
gnällde-i porten, det är någon som trefvar på döiren, ja, det är
flickungen!“
Med lätta, nästan ungdomliga steg skyndade
“besynnerlige herrn“ till dörren, han öppnade den, och det var
verkligen den lilla, varm och flåsande, med hela
fången
fullt med ved. Knappt var hon inkommen
förr än hon helt
glad utbrast:
“Se bara, så mycket jag fick . . . och det är sex
björkträd med ibland det andra ... som är gran! Vill herrn ta’
det här nu och göra opp eld, så
iår jag gå efter resten, [-tor-]
{+för+} jag kunde inte
hära mer än veden.“
“Ja, tag hit, tag hit... och så skynda dig igen med
korgen och ljusen . .. hvad har du att ta’ mjölken i?“
“Det får jag låna på mjölkmagasinet.“
“Laga, att du
iår låna en panna också, så att vi
kunna värma den.“
“Ja, snälla herrn! Men,“ afbröt hon plötsligt orolig,
“hur är det med mamma?“
“Bra, min flicka lilla, hon tittade upp nyss, och nu
sofver hon igen.“
“Gud, hvad hon ska’ bli glad, när hon vaknar!“ Och
med ett par steg var den lilla utom dörren.
Den besynnerlige herrn gick fram till spiseln med sin
börda, och inom kort brann en dugtig brasa på den
svartnade hällen.
“Hm, ärlig ved var det också!“ mumlade han för sig
sjelf, “brukar blöta den annars för att få den att väga så
mycket mera. Så der ja, nu brinner det bra... om jag
kunde maka sängen, så att hon fick något med af värmen,
den sjuka! Nå, låt oss försöka!“
Och inom några ögonblick var sängen försigtigt makad
ifrån väggen och fram till spiseln, och det röda, flammande
skenet från brasan föll på den sjukas aftärda anlete, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
