Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den lifliga fårgen på hennes kinder gjorde henne nästan
vacker i allt sitt elände och sin hjelplöshet.
Det var den lilla, som kom. Alldeles fullastad och
med strålande blickar trädde hon in i rummet, och sedan
hon på bordet satt ifrån sig korg och panna och en
bleckflaska med mjölken i, ville hon rusa fram till sängen, till
den sjuka modern, då den besynnerlige herm uppfångade
henne på halfva vägen, och sade, i det han med mildt våld
förde henne fram till brasan.
“Först skall lilla Maria värma sig litet. . . kyler
alldeles ut mamma annars ... seså, inte streta, kom nu .. .1
nå.. . nå, jag tror att det smakar, hvasa?“
“Ack så skönt, så skönt!“ hviskade den lilla, i det hon,
öfverlemnade sig åt det för henne så ovana behaget af vär-j
men; men ändå med rörande kärlek i sina blå ögon blic-j
kade bort till modern i sängen. “Jag kommer strax/]
mamma lilla! Men hvad du ser mycket, friskare xit nu!.. 1
Ja, du mamma, tänk dig att det var på Drottninggatanj
som jag träffade den beskedliga herrn, och han följde med ’
mig så här långt, och det är han som gifvit oss pengar’:
till ved, och till allt
det andra med! Och frun på
mjölk-1
magasinet ville knappt tro, att det var sannt, du!“
“Tyst nu, lilla pratmakerska!“ sade den besynnerliga i
herrn. “Kan du värma mjölken, tror du?“
“Liksom jag inte skulle kunna värma mjölken!“ sva-:
rade flickan med stora ögon och halft förolämpad min, “fråga j
mamma, om inte jag kokade potatis här om sistens,“ tilläde
hon helt stolt, men fortsatte genast derpå med förändrad j
ton, “när vi ännu hade potatis och ved! Gjorde jag inte !
det, mamma?“
“Jo, mitt snälla barn, visst
gjofde du det!“ hviskade
modern, och fortsatte sedan, i det hon vände sig till den
besynnerlige. “Får hon inte komma nu?“
“Bara hon har satt på pannan,“ svarade denne, i det
han vände sig bort och mumlade några otydliga:
hrn, hm!
“Nu är det gjordt!“ ropade den lilla, “och nu, mamma,
nu kommer jag till dig!“
Och med ett skutt var hon öfver golfvet till modem,
som nu, glömsk af allt annat, sträckte ut sina nakna armar
och omfamnade henne med en sådan ömhet, som endast
en moder kan uttrycka, och en moder, som räddats från
död och förtviflan. Den lilla tryckte sig intill henne så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
