Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dörren öppnades, och den utanför boende enkan, en lite®
rund och godmodig gumma om sextio år, inträdde i
rummet helt tyst och varsamt, bärande en spilkum med varm
hafresoppa.
“Jaså, hon
sofver, stackars liten!“ hviskade
gum-man i det hon kastade en blick på den sjuka, “då är det
väl så godt att jag tar ut soppan igen och håller den
varm... hm, hm, hvad den flickungen läser! Maria
Ulla!“
fortsatte hon lika tyst, i det hon närmade sig den lilla,
“ä’ inte barnet hungrigt? Yill hon ha litet franskt bröd
och litet soppa? Kom ut till mig, så ska hon lå litet, och
så låter vi dörren stå på glänt, ifall mamma skulle vakna,“
Den lilla tittade upp ur boken, och med hennes ålders
vana att inte säga nej, då det gäller mat — hon hade så
länge måst svälta, stackars liten! — följde hon den gamla
ut i rummet utanför, som var lika tarfligt, lika litet och
lika hemtrefligt som det inre. Der fanns en pinnsoffa af
samma färg som sängen; en gammal byrå, ett hvitt
fällbord och — gummans stolthet och glädje — en gammal
länstol med grön tageldyna, som hade varit hennes salig
gubbes älsklingsmöbel, och som nu upptogs af en stor grå
och hvit katt, som slagit sig i ring, och tycktes sofva
oskuldens ljufvaste sömn, utan att störas af några drömmar
om smärta kattskönheter och små pipande möss — dessa [-on-]
{+en+} väl organiserad katts oemotståndliga frestare.
“Kom nu, så sätta vi oss här, lilla barnet,“ sade
gumman i det hon flyttade bordet midt framför soffan, “det är
synd att störa Olle, som sofver derborta i stolen. Ilan har
varit borta se’n i går morgse, det tokiga gamla kattkräket!
Seså der ja, ät nu, doppa brödet i soppan, hon, barnet lilla,
det är så rart och helsosamt så, det säger doktorn, och den
välsignade rara kunglig sektera med!“
“Hvarför kallar moster besynnerlige herrn för kunglig [-sektem?“-]
{+sektcra?“+} frågade Maria, i det hon såg upp på den gamla
med frågande bliok.
“Kära barnet, derför att han ä’ kunglig sekter, vet
jag,“ svarade den gamla.
“Det är väl mycket, det!“ återtog flickan med
strålande blickar, “säg, moster lilla, det är väl näst efter
kungen sjelf? Ar det inte det?“
“Nej, nej,“ svarade gumman med ett godmodigt leende
“det är det väl inte, kära barn, men nog är lian en fasligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
