Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
".To, så var det!“ svarade Maria sakta.
“Nå, ser du, att jag gissade rätt? Och det vågar du
inte säga mig, mig som lofvade din döende mor, att
jag
skulle vara ditt skydd och stöd?“
“Ni har redan gjort så mycket, så mycket
för mig!“
hviskade den unga flickan rörd, i det hon lutade sig öfver [-lians-]
{+hans+} hand, som hon kysste.
“Ja, men ännu har jag inte gjort allt livad jag bort,
mitt kära barn! Hör nu hvad jag har tänkt ut för dig.
En familj. som jag känner, ämnar om några veckor resa
ut till Frankrike, för att tillbringa vintern i Paris. Det
är en välvillig, älskvärd och bildad familj, en medelålders
man med sin hustru och en dotter. Vill du följa med
dem,?“
“Jag? Jag?“ utbrast Maria, i det stora tårar banade
sig väg utför hennes kinder, “om jag vill? O, det har länge
varit min innerligaste önskan, min skönaste dröm!“
“Du skall
ta den uppfyld, mitt barn! Dina anlag äro
för goda för att
lernnas outvecklade på haltva vägen. Du
skall
få lära dig sjunga, och du skall bli en sångerska
som skall göra ditt land heder! Allt är redan aftaladt med
den familj, som jag
’omnämndo, och så fort du hinner bli
i ordning så resa ni!“
“Hur skall jag mVnsin kunna tacka er, min välgörare,
min far?“ utropade den unga flickan i det hon utom sig
kastade sig i den besynnerlige herms armar.
“Genom att bli en ädel qvinna och en
stor konstnär: ■
svarade denne i det han kysste hennes rena och
jungfrubga
panna. “Maria skall aldrig glömma sin stackars mors olycka,
och aldrig sin pligt att upprätta hvad hon felade. Och om
du icke kan bli den stora konstnär, som jag hoppas, så
skall du likväl alltid bli den ädla qvinnan, icke sannt?“
“Jag skall försöka det!“ hviskade Maria.
“Och när du det blir,“ sade den besynnerlige
herrn,
i det han smekte hennes kind, “så skall du inte tala om
tacksamhet längre, då äro vi qvitt. Då har du skänkt mig
en tillfredsställelse och en fröjd för mina gamla dagar, som
icke alla mina skyddlingar gifvit mig!
Ty nog är
sånings-mannens lott skön, när lian ser, att det korn han utsår
faller i god jord.“
[-Ocli-]
{+Och+} som den besynnerlige herrn sade, så blef det. [-‘Mormor£-]
{+-Mormor’+} gret och alarmerade sig öfver att
‘bamet‘ skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
