Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så Tar det åtminstone nu med vår vän Janne, om han
eekså icke fullt kunde göra reda
för sig sjelf, huru hans
intryck voro
beskattade. Det säkra är, att han kände sig
hvad man på landet kallar:
“skamsen’, och ovanan vid de
tvänne punschglasen gjorde honom till hälften yr i
hufvu-det. Först stannade han litet tvekande, liksom han känt
ett behof af att draga andan, och sedan skyndade han med
hastiga steg efter Kristine, som redan hunnit in i
skogs-brynet, der gästerna från udden qvällen förut mottogos af
byns kavaljerer. Kristine såg både ledsen och förlägen ut;
men vid Jannes ankomst saktade hon likväl sina steg, och
när han slutligen hunnit upp henne, vände hon sig emot
honom och frågade:
“II varför stannar inte Janne
q var och
dansar ?“
“Nej, jag tycker inte det är roligt längre," svarade
Janne uppriktigt, “och jag vill inte en gång till lägga Kalle
i farstuvrån."
“Men
hvarlor skulle Janne också ta’ i honom så hårdt?
Det var det väl inte värdt."
“Jaså, Kristine tyckte att det var för hårdt?" sade
Janne med en viss känsla af bitterhet, han visste icke så
noga mot hvad;
“hade jag vetat det, så skulle jag kanske
låtit honom hållas."
[-“Nu-]
{+"Nu+} är inte Janne snäll, när han säger på det sättet,"
återtog Kristine och såg på honom med en förebrående
blick, "jag menar bara, att det kan bli’ prat af derför att
Janne tog mig i försvar."
“Skulle jag inte det då, när han var så der gemen
och otäck utaf sig?"
"Jo, det tackar jag också Janne för... men .. och [-hon-]
{+hem+} tystnade ett ögonblick, men återtog sedan hastigt,
och liksom om hon varit rädd för hvad hon ämnade säga:
“nog vore Janne bra beskedlig, om han vände om igen te
dansen."
“Jaså, Kristine vill inte ha mig med sig? Ja, adjös [-då,“-]
{+då,"+} svarade Janne stucken, och vände sig om för att gå.
Men som det är en allmän lag här i verlden, att när
en gosse icke vill gå till en flicka, så går flickan till
gossen i stället, — så kom nu Kristine på andra tankar, och
när Janne gått ett par steg åt byn till igen, så hörde han
Kristines röst, som med ett det mjukaste tonfall i verlden
ropade hans namn. Men fast det var bra svårt att stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
