Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN.
“Nej, för ser du, mamma är fröken i sig sjelf, och
fröknar behöfva inte lära sig sådant. Hvarföre skulle de
då vara fröknar?“
Hon såg obeskrifligt lillgammal och förståndig ut, när
hon sadé detta. Och så fortsatte vi vägen, pratande och
hand i hand som om vi kännt hvarann i tio år. När vi
kommo till hennes port, stannade vi och hon sade, i det
hon tittade uppåt fönstren:
“Mamma är visst inte hemma, annars skulle jag nog
se henne i spegeln!“
“Sitter hon alltid der då?“ frågade jag.
“Ja för det mesta; för hon tycker det är roligt att
se på folket som går på gatan! Och då har hon alltid Agnes
bredvid sig, och Agnes är så söt så! Hon härmar alla
men-niskor hon ser, och det tycker mamma är så qvickt och
bra! Och ibland skrattar pappa också åt henne.“
“Jag skulle bra
gerna vilja se din lilla syster!“ sade
jag nyfiket och tittade uppåt. “Om du ville så skulle jag
nog kunna ta’ mitt skuggspel med mig och komma hit, [-tor-]
{+för+} det skulle nog roa både Agnes och dig!“
“Jag ska’ fråga pappa!“ utropade Emelie med
tindrande ögon.
“Hvad är det du skall fråga pappa om?“ hördes i
detsamma en något sträf röst bakom oss, och när vi häpna
vände oss om, så stod en medelålders man framför oss
med en pappersrulle
nnder armen.
“Nej, se der ä’ ju pappa sjelf!“ ropade Emelie helt
glad, “då kan vi fråga honom med detsamma. Ser pappa,
det här är en beskedlig gosse som hjelpte mig nyss, när
ett par andra pojkar ville rycka
skolväskan från mig, och
nu frågar han om inte han skulle kunna få komma opp
och visa Agnes ett skuggspel som han har, och som har
riktiga gubbar som kan röra på både armar och ben.“
“Hvad heter du, min gosse?“ frågade han, litet mindre
sträft, och sedan jag sagt mitt namn, tillado han, “du kan
ju komma med opp, så få vi höra hvad lilla Agnes säger!“
Och dermed gick han in genom porten, och vi följde
efter, lyckliga och glada.
Uppkomna, inträdde vi först från förstugan direkte i
en mindre sal, hvars hela möblering utgjordes af ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
