- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
343

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 5. - 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så är jag- for stor för att slåss. Och jag kan både läsa
och skrifva, du.. . för det har Emelie lärt mig. Och här
ska’ du fa se min skrifbok och räknebok,“ och Agnes blef
mycket förtjust när jag sade att hon skref lika bra som
jag, och medan modem satte sig vid fönstret med en
andaktsbok framför sig, öfver hvilken hon likväl då och
då kastade en förstulen blick i reflexionsspegeln, pratade
vi och lekte för oss sjelfva i ett hörn af rummet. Hastigt
tittade modern upp, helsade utåt och sade ovanligt lifligt,
i det hon reste sig npp från stolen:

“Nu kan ni gå ut i köket och leka litet, eller också
på gården, för nu kommer pastorn, den gudsmannen!“

Och Emelie tog sakta min hand och hviskade: ‘kom!1
i det hon såg på modern med en blick som jag då inte
förstod, men som sedan ofta återkommit i mitt minne.

Vi skyndade oss också ut alla tre, och i förstugan
mötte vi en liten svartklädd herre med glasögon, öfver
hvilka han mätte oss med en skelande blick, i det han
klappade Emelie på hufvudet, och sade med from och
smekande röst: “Är mamma hemma, min lilla flicka?“

“Ja!“ svarade Emelie skyggt, i det hon liksom rädd
drog sig undan hans beröring.

“Gud ske lof för det!“ suckade mannen andäktigt i
det han upplåste dörren och steg in.

“Hvem var det der, Emelie?“ frågade jag i det vi
skyndade ut på gården.

“Det var pastorn!“ hviskade Emelie, i det hon drog
mig med sig.

“Han kommer och läser för mamma hvar söndag!“
sade lilla Agues.

*

6.



Och lilla Agnes hade rätt. Jag återkom hvarje
söndagseftermiddag, och alltid var den lilla, svartklädda herrn
precis på slaget der, och vi sändes antingen ut i köket
eller på gården. Jag tyckte mig märka att för hvarje
gång jag kom igen, var Emelie blekare och mera bedröfvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free