Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 6. - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Ack du, man blir tidigt gammal, när man är ensam,“
svarade lion och räckte mig sin hand, “men adjö nu och
glöm inte mig, du, så nog kommer jag ihåg dig!“
Och dermed gick hon, sedan jag förklarat att jag aldrig’
skulle glömma henne, hvad som än skulle komma att hända.
Och likväl, hur fort glömmer man icke. En kort tid
derefter gaf min principal in sin stat, det var slut med
konditionen, och svåra och bekymmersamma dagar kommo.
Jag glömde inte Emelie under de onda dagarne, men då
blygdes jag att göra något steg för att få träffa henne.
¡Sedan kommo andra tider, omväxlande tunga och glada.
Den unge bokhållaren degraderades till handtverkslärling,
och hade en bitter lärotid att undergå. Och under de fem
år den varade, såg jag Emelie blott en enda gång, det
var under det första året. Jag mötte henne då i sällskap
med ett äldre fruntimmer, på Stortorget, men som jag för
tillfallet var sysselsatt med att bära i ena ändan af en
stor klädkorg full med mangelkläder, medan en lunsig piga
knogade i den andra, så vände jag bort hufvudet, och den
unga flickan gick förbi utan att se mig.
Bokhållarens högmod satt i mig ännu, och jag
skämdes för min nya ställning. Min ursäkt var att jag var ett
barn, och hade jag äfven varit en man, så skulle jag
kunnat ursäktas genom fördomens makt, som icke ännu i dag
är bruten. Den dag har ännu icke kommit då man i vårt
land lärt sig att uppskatta det ärliga arbetets lott, derför
att man blyges för dess attributer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
