- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
353

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 8.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och i det hon drog sig tillbaka, trädde jag in i ett
htet
nätt rum med
perlfargade möbler, och fönster åt gatan.
Hvita, vackra gardiner hängde för fönstret, och allt såg
i hög grad städadt och fint ut. Len unga flickan anvisade
mig plats i soffan, och gick hastigt in i ett inre rum, sedan [-hon-]
{+hen+} likväl först i dörren passat på att med en hastig blick
mönstra mig från hufvud till fot, och från fot till hufvud.
Mönstringen tycktes inte ha’ utfallit till min fördel, ty
hon gjorde en liten trotsig, halft ironisk, halft skälmaktig
min, som klädde henne förträffligt, men som kundo
öfvor-sättas med: “den der ser då inte mycket behaglig ut!“ [-“Det-]
{+“Let+} var tusan till vacker flicka!“ tänkte jag der
jäg
satt; “jag kan undra
0111 systern ser lika bra ut. Då kan
här bli en ganska treflig bostad . .. bara det nu inte blir
för dyrt! Jag kan undra
0111 det är det här rummet, eller
om det är uppe på vinden?“

Just som jag funderade som bäst på detta, öppnades
inre dörren på nytt, och ett ungt fruntimmer trädde in i
rummet. Hon var mycket blek och såg lidande och aftärd
ut; men hade ett par stora, underbart vackra, djupblå ögon,
som nästan förklarade det annars temligen fula och
intetsägande ansigtet, der till på köpet syntes djupgående
spår efter kopporna.
Det var isynnerhet på kinderna som
de hade grasserat värst och
eftorlemuat djupa
gropar;
pannan deremot var slät och bländande; liv it, samt hög och
tankfull,
och ett yppigt, mörkt hår ringlade sig behagfullt
omkring den.

Jag steg upp och bugade mig.

“Min herre önskar se på ett rum som jag har att
hyra ut?“ frågade hon med mild och välljudande stämma.

“Ja, jag skulle önska det! Jag är anstäld vid
teatersällskapet som kommit hit för att stanna här en månad eller
så, —ooch 0111 det inte är för dyrt.. .“

“Ah, priset blir vi nog ense
om, i fall rummet anstår
er . .. vill ni kanske följa med mig, så skall jag visa er
det. Det är uppe i vindsvåningen, på sjelfva gafveln, och
har ett fönster åt trädgården, och en vindskupa ut åt gatan.“
“Ja, jag tackar ... 0111 jag får lof att se -på det. . . [-ifall-]
{+i fäll+} jag inte besvärar för mycket!“

“Det är alls inte något besvär!“

Svart på hvitt. • 23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free