- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
367

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 10. - 11.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Jo jo . . . jag vet det mycket väl . . . jag är en
förbannelse för mig och för de mina . . . Gud har tagit sin
hand ifrån mig! Först var jag en oduglig maka, nu är
jag en hjertlös mor . . . Ack, unge man, spegla er i mitt
öde: Här ligger jag nu hjelplös och eländig, derför att
Gud har tagit sin hand ifrån mig . . . och om inte Emelie
vore, så skulle jag förgås i elände och förtviflan! Isi lär
vara vid teatern . . . det är djefvulens bredaste väg; öfverge
den, innan ni sjunker i förderfvet . . . öfverge den . . . öfverge
den . . . ser ni inte, att den onde redan griper efter er med
sina glödande klor?’ Akta er, akta er!“

Och dermed sjönk hon åter maktlös tillbaka på kudden, •
medan Emelie höljde täcket öfver henne och började gnola
en stilla och melankolisk sång, nästan som en vaggvisa för
ett gråtande barn. Den afbröts också ofta nog i början af
den sjukas snyftningar, som dock kommo med allt längre
uppehåll, till dess de slutligen tystnade helt och hållet.

“Se så,“ sade Emelie med ett sorgset smålöje, i det
hon sakta steg upp och kom fram till mig, som nästan
andlös återtagit min förra plats vid dörren; “se så, nu
sofver. mitt stackars bam ... låt oss nu gå, och inte ett
ord till någon om hvad du här hört eller sett. . . lofvar du
mig det?“

“Ja Emelie, det lofvar jag! För sådana hjeltedater,
som dina, har yerlden ingen lön; att yppa dem vore att
vanhelga dem.“

*

11.



Agnes var verkligen sjuk på eftermiddagen, och
kaffebjudningen blef instäld till lördagen. Jag hade under de
följande dagarne mycket att göra vid teatern, och följden
deraf var, att jag icke hade något tillfälle att tala med
Emelie annat än i förbigående. Tid ett sådant tillfälle på
fredagen sade hon mig, att Agnes var bättre och uppe
igen, och att det verkligen varit en liten förkylning ifrån
segelfärden, som varit orsaken till illamåendet. Hon
underrättade mig på samma gång om, att jag till lördagen skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free