Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flickan med grafkransarne.
i.
Ett långt och ståtligt liktåg nalkades långsamt de
dödas stad utanför Norrtull. Den granna likvagnen
om-gafs af sex hvithandskade vaktmästare; den gula ekkistan
var alldeles öfverhöljd af blommor och kransar; minst fyrtio
vagnar fulla af söijande åtföljde henne: det vai således en
så kallad storartad begrafning.
Det var på senhösten, i medio af november månad,
och bladen på kyrkogårdens träd hade redan gulnat och
fallit af, medan Hagaparkens ståtliga furor ännu stodo lika
gröna och allvarliga och med ett långdraget brusande
liksom talade vid hvarandra om den döde, som fördes ut.
Några mesar qvittrade på grenarne i den täta häcken, som
omger parkvallen på andra sidan landsvägen, och lyra eller
fem små barn med mosskransar voro samlade vid
kyrkogårdsporten, i förhoppning på att fa förtjenst genom att
sälja sina kransar.
“Äh, hör ni, här fa vi ingenting sälja!“ sade den största
af dem, en pojke på tretton eller fjorton år, i det han
föraktligt knäpte med fingrarne; “di der ä’ för förnäma, di har
kransar med sig allihop !“
“Säg inte det du, Kalle,“ svarade en liten flicka på
tio eller elfva år, i det hon slog honom på fingrarne, “det
är bara i di främsta vagname som di har med sig... di
som kommer efteråt skyndar sig nog te köpa en krans,
bara ingen ser det!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
