Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lagra ord, och löften och smicker, men det var m sak,
som hon lika litet som någon annan qvinna kunde motstå,
och det var en fager yta, som ljög om ett godt inre, och
en vältalig mun, som ljög om kärlek, och den ytan och
den munnen, de tillhörde honom som de nyss stoppade ner
derute i höstjorden, och som nu mera hvarken ljuger eller
förtjusar någon. “
“Baronen blef således hennes älskare ?“
“Ja visst tusan blef han det! Den bästa qvinna har
alltid någon svag stund i sitt lif, och det var i en af dessa,
som han var titl hands med sina rika löften och sin
ståtliga personlighet... ty ståtlig var han, den kanaljen, i
synnerhet när han var iklädd sin granna uniform, — den
var den tiden mycket mera lysande än nu. Jag mins
ännu som om det varit; i går, den qvsÄlen jiå jag fick
veta, att vackra Annette hade blifvit baronens älskarinna.
Yi voro några kamrater derute, och det var ovanligt
folktomt den dagen, så att vackra Annette, som annars var
den mest upptagna af flickorna, hade god tid att passa oss
upp. Jag märkte, att det var något åt henne, och
frågade henne, vid ett tillfälle, då de andra höllo på att
disputera om möjligheten af en eller annan svår operation
på ögonen, hur det var fatt med henne.
“Ah det är ingenting,“ svarade hon, “men man kan
inte alltid vara glad här i verlden.“
“Nej, det förstås,“ svarade jag, i det jag betraktade
henne litet nogare, “men i qväll är det något särskildt åt
Annette. Är Annette sjuk?“
“Ja, jag är sjuk, men det fins ingen läkare, som kan
bota den sjukdomen,“ svarade hon med ett matt leende,
som såg ut att vara tillkommet för att dölja tårarae, “och
kandidaten kan gema låta bli att fråga mig mera.“
Och derpå vände hon sig hastigt om och gick ut.
Kamraterna disputerade ännu, och jag passade på tillfälle
och följde henne ut i yttre rummet, der hon gråtande
kastat sig ned på en stol.
“Hvad är det åt dig, barn?“ frågade jag, i det jag
lyfte upp hennes hufvud, och såg det vackra ansigtet
badadt af tårar, “har någon vågat förolämpa dig eller göra
dig något ondt, så säg bara ett ord, och...“
“Nej, ingen har förolämpat mig,“ svarade flickan och
sökte att hejda tårarne, fast det inte lyckades; “jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
