Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’’Det är således ett barn, som det är fråga om?“
“Ja, ett stackars fader- och moderlöst barn... jaja,
när jag säger moderlöst också, så är det väl kanske inte
alldeles så sant nu; men inte dröjer det länge.“
“Stackars barn, och hvad kan jag göra for det?“
“Mycket, min nådiga friherrinna! Ni kan blifva en
mor för det, om ni vill vara barmhertig på det rätta sättet.“
“En mor!“ utbrast den unga enkan förvånad, i det
hon betraktade honom forskande, “är det er mening, att
jag skulle taga barnet till mig?“
“Ja, hvarför inte?“ frågade doktorn på sitt vanliga
rättframma sätt, “ni är ju alldeles ensam, utan egna barn
och såledas utan något, som kan mildra saknaden efter den
döde ... ifall ni händelsevis skulle ...“
“Herr doktor!“
“Jaja, hm, ursäkta! Men ni ,vet ju, min friherrinna,
att jag känner litet till förhållandena, och att jag alltid
säger rent ut hvad jag tänker. Jag tycker, att ett vackert
och välartadt barns uppfostran just skulle kunna göra lilla
frun godt, om jag får säga min ringa tanke.“
“Det är ett vackert barn, säger ni? Hvad är det,
gosse eller flicka ?“
“Flicka naturligtvis! Hm, skulle väl inte kunna falla
på den idén, att en så ung liten fru skulle kunna uppfostra
en pojke... den ska’ man vara två om, tacka Gud att
det går ändå.“
“Men bästa doktor, jag förstår mig inte det ringaste
på små barn.“
“Ah, hon är inte så rasande liten heller. Sju år fylda.
Så lilla frun behöfver inte vara rädd för att behöfva lära
henne gå och tala. Nej bevars; men ser ni, det är ett hem
hon behöfver, och vård och ömhet.“
“Hennes mor är således ...“
“En stackars lam och döende qvinna, som lidit mycket
och som nu snart lidit slut. En förkastad varelse, fru fri-
herrinna, som icke varit gift, men som ändå är mor och
som nu med fortviflan i hjertat känner döden komma och
icke vet, hvar hennes barn skall få tak öfver hufvudet och
skydd mot hunger och köld och synd och frestelse. Ack,
fru friherrinna, jag såg denna förkastade varelse, jag, när
hon var ung och vacker som ni är nu, och ren som ni och
ärbar, men fattig och utan uppfostran, ett mål för alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
