Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7-
Oin några ögonblick var vagnen förspänd, den unga
fnherrinnan behörigen påpelsad, och sedan doktorn erbjudit
henne sin arm utför • trappan’ bar det af i full fart
Drottninggatan uppför och utåt Norrtull.
Det talades icke särdeles mycket på vägen; den unga
enkan försökte visserligen få doktorn att tala om, hvem
den stackars qvinnan var och om han visste hvem som
störtat henne i elände, men doktorn svarade endast
temligen buttert sitt: “Hm, det får ni tids nog veta!“ och som
en viss obestämd aning sade den unga qvinnan, att hon på
ett eller annat sätt var intresserad i denna sak — huru,
kunde hon naturligtvis icke förklara för sig sjelf — så
nöjde hon sig tills vidare med det svaret.
Snart var vagnen utom tullen, och i rask fart
närmade den sig kyrkogården.
“Behagar fiiherrinnan stanna vid porten nu eller på
återvägen ?“ frågade doktorn helt torrt och utan att se på
sin sidokamrat i vagnen.
“Kanske helst på återvägen,“ svarade den unga enkan,
i det hon drog ner floret för ansigtet och med fuktiga ögon
såg öfver staketet inåt de dödas stad.
“Det tror jag också är det bästa,“ mumlade doktorn
och lutade sig tillbaka i vagnen, i det han tänkte för sig
sjelf: “i fall hon då ännu tycker, att hon vill göra herr
baron en visit; men det är väl inte alldeles så säkert, det!“
Hans tankegång afbröts af friherrinnan, som med ett
utrop af förvåning lutade sig fram mot vagnsfönstret, just
då vagnen for förbi kyrkogårdsporten. Doktorn tittade ut
för att se, hvad som förorsakade utropet, och såg då ljusa
Anna på sin vanliga plats med händerna instuckna under
förklädet och korgen med kransame framför sig.
“Hvad var det, fru friherrinna ?“ frågade doktorn i det
han nickade åt ’ljusa Anna’, som nickade tillbaka och såg
helt förvånad efter vagnen.
“Åh, det var det der barnet som förvånade mig,“
svarade hon, “jag såg henne sitta på samma ställe den
förtärliga dagen, då Gösta utfördes till sin sista hvilostad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
