Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Mamma reser i nästa månad till Kissingen,“ svarade
den unga finn, “kanske sammanträffa vi med henne i
Berlin, der min man måste stanna någon tid. Hon såg
friskare ut än i vintras.“
“Dröj nu inte för länge, doktor,“ sade den unge
mannen, “vi ha så mycket att tala med er om...“
“Ja, och så mycket att tacka er för!“ hviskade den
unga frun, i det hon tryckte sin mans hand och kastade
en glad blick på den lilla flickan midt emot sig.
“Seså, tacka er sjelfva. Hm, ingen konst att vara
lycklig, när man är folk,“ sade doktorn buttert; “ska’
försöka komma om en timme eller så. Hvar bor ni?“
“På ’Kung Karl’, en trappa upp.“
“Då far jag till Strömparterren, så blir det lagom.
Adjö så länge.“
Och vagnen fortsatte i starkt traf, medan doktorn
långsamt gick upp till Bellmansro, der vännen väntade
honom.
“Nu är hennes framtid betryggad, efter allt menskligt
sätt att se,“ sade doktorn för sig sjelf, “och vår Herre
gör nog sitt, han också. Nu kan du vara lugn för din
flicka, stackars vackra Annette.“
“Jag kunde inte se de äldre, som suto i vagnen,“ sade
vännen, när doktorn kommit upp, “men den vackra flickan
med de ljusa lockarne och de blå ögonen, henne tyckte
jag, att jag kände igen.“
“Såa, du tyckte det? Skål, bror!“
“Skål! Var det inte ...“
“Jo du, det var ?flickan med grafkransarne’!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
