Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ah det är väl inte svårt att begripa/4 svarade
Lundin käckt; “när öfversten har öppnat fönstret, så...“
“Jaså, det är jag, som haft in henne ?“
“Ja, inte är det jag!“ försäkrade Lundin, lika tvär-
saker.
“Det är då en fräckhet utan like! Begriper du inte,
lårskalle, att jag öppnade fönstret nyss för att köra ut
henne, då hon väckte mig!“
“Öfversten drömde väl, och sedan när öfversten slog
upp fönstret, så kom hon väl in,“ sade Lundin envist.
“Jag ska’ ge dig för drömma, jag! Ut, ut!“ och innan
Lundin visste ordet af. var han ute genom dörren, och det
med en fart, som bevisade, att någon del af hans tvärsäkra
lekamen vid den hastiga vändningen kommit i beröring
med något fortskaflhingsmedel, som betydligt ökade farten.
Men huruvida det var öfverstens hand eller fot, som
åstadkom detta, det blir nog litet svårt att i hastigheten kunna
bestämma. Lundin, som för öfrigt fortfarande ansåg sig
oskyldig till flughistorien, af det skäl, att han hvarken
hört eller sett henne på förmiddagen, antog det förra
alternativet, ty annars hade han icke stannat en minut längre
i huset JL
Öiversten, som sedan nu både flugan och Lundin väl
vore ute, återfick en smula af sitt förlorade lugn, tog af
sig nattrocken, sedan han först stängt fönstret, tände på
nytt sin pipa, kastade på sig sin gamla jagtrock, som han
alltid plägade nyttja hemma, satte sin lika gamla
uniformsmössa på sig och begaf sig ut ur sitt rum för att söka
hvem han uppsluka månde. Ty som nästan alla gamla
hustyranner hade han den fula vanan att låta all sin
förargelse eller sitt dåliga lynne bryta ut på sin omgifning,
sak samma om den var skuld dertill eller icke. Den första
person han mötte, när han kom ut i förstugan, var en piga
som kom ifrån köket med en sopptallrik på en bricka, och
som vid öfverstens åsyn stannade förstenad som om hon
fatt se en gast eller ett troll.
“Hvart ska’ du ta’ vägen med det der ?“ röt öfversten,
i det han stampade i golfvet.
“Herre jestandes!“ skrek pigan, tappade både bricka
och sopptallrik på golfvet och satte af i full fart utåt
gården, som om den vilda jagten varit efter henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
