Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sigte på Valborg, gaf till ett rop, som lät som ett rytande
och hastade fram öfver golfvet till den unga flickan,
knäböjde framfor henne och sökte återkalla henne till
medvetande. Öfversten stod under allfc detta som förstenad,
och endast några ryckningar i den hand, hvarmed han nyss
drabbat sin systers barn, visade, att han lefde. Efter ett
par ögonblick reste kaptenen sig upp med den unga
flickan i sina armar, och i det han borrade sina hvassa ögon
i den orörlige öfversten, sade han med af vrede hes och
darrande röst, i det han utan den minsta ansträngning gick
emot dörren med sin känslolösa börda:
“M, nu har du gjort ditt mästerstycke! Modern
fick dö af svält och flickan misshandlar du! Var glad.
nu, du har ju nu riktigt slående visat, att du är den
starkaste/4
Och dermed skyndade han ut ur rummet, genom
salen, och uppför trappan till Valborgs rum, der han nedlade
den unga flickan på hennes säng och baddade hennes
huf-vnd med vatten, till dess hon åter började röra sig och
öppnade ögonen.
“Hur är det med dig, min kära flicka ?“ ropade
kaptenen glad, i det han smekte den unga flickans panna,
“hur är det? Gud vare lof att du tittar upp igen,
jag nästan var rädd för att det var slut med dig! Hur
är det?“
“Åh ingenting,“ svarade Valborg matt, i det hon
försökte samla sina tankar, “men hvad har händt, hvar
är jag ?“
“Du är uppe hos dig, barn... och du blef visst sjuk
dernere, du svimmade.“
“Ja ... ja... nu mins jag.. . jag var nere hos
morbror, han sade ... han var ond ... han ... Ah, nu, nu mins
jag allt!“ och med ett högt anskri dolde den stackars
flickan ansigtet i sina händer och utbrast i högljudda
snyft-ningar, “han bar hand på mig!“
“Ja, den uslingen!“ mumlade kaptenen, “men det
skall han inte ha gjort för inte! Seså, barn lilla, trösta
dig, du skall få en lysande upprättelse, det lofvar jag dig!“
“Nej, jag vill lemna detta hus ... jag vill resa genast!
Inte en minut längre vill jag dröja här!“ ropade Valborg
häftigt och ville resa sig upp; men hennes hufvud
svindlade, hon föll tillbaka ner pa hufvudkudden, och inom kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
