Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det skall du inte, kära barn! Ingen kan råda öfver
sitt hjerta, och sälja sig blir alltid att sälja sig, sak samma
om det är för en vacker idé eller för en rund summa
pengar. Men hur ska’ vi kunna underrätta gubben
der-inne? Det går inte... det skulle slå ihjäl honom med
detsamma. “
“Ja, vi f& inte oroa honom, det går inte an!“
“Men om han frågar efter pojken då, hvad ska man
svara honom? Nej, det går hvarken an att dölja eller
yppa. Jag får lof att skicka bud på prosten för att höra
hvad han säger.u
“Ja, gör det,“ uppmanade Valborg ifrigt, “gör det!
Jag går under tiden in till morbror för att vara till hands,
i fall han vaknar.“
Och medan Valborg gick tillbaka in till den sofvande
gamle, skyndade kaptenen ner till prestgårdon, talade om
alltsammans och fick genast prosten med sig tillbaka till
Sjönäs.
“Jaså,u sade den gamle, hederlige prestmannen, “jaså,
det har kommit nu! Hur ofta har jag icke varnat honom
och förutspått hvad som skulle hända? Men det är nu
inte tid att tänka på att man fått rätt, nu är det tid på att
trösta och bispringa med råd och dåd.“
“Du är ändå en förbannadt bra gammal Guds tjenare!“
utbrast kaptenen, i det han tryckte prostens hand; “hade
han många sådana der i rullorna, så skulle det stå bättre
till med menskligheten än hvad det gör... och det skulle
inte lukta så förbaskadt svafvel i alla hål och vrår, som
det gör nu för tiden.“
När de båda gubbarne kommo fram till Sjönäs och
inträdde i salen, satt Valborg gråtande vid fönstret. Anande
en ny olycka sprang kaptenen fram till henne och frågade:
“Hur är det, kära barn? Har det blifvit sämre med
honom derinne?“
“Nej, men han vaknade för en stund sedan och ville
inte se mig,“ svarade Valborg med häftig gråt; “han har
befalt mig att gå ut och att så fort som möjligt är lemna
Sjönäs!*4
“Hvad säger du?“ utropade kaptenen förvånad och
förargad på en gång; “han är väl galen, han yrar väl?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
