Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15.
Och nu har denna långa historia kommit till slutet.
Kärleken var den starkaste, det blef slutet på den, och
när sommarsolen sken varm och lifvande ner pa den mörka
jorden, kunde man se öfversten, visserligen ännu
kroppsligt lidande, men sund och frisk till själen, vandra af och
an i allén vid Sjönäs, alltid stödd på sin systerdotters arm
och alltid med kaptenen eller prosten vid sin andra sida.
För hvarje gång som det gamla berserkalynnet ville taga
ut sin rätt, så behöfdes det bara en bedjande blick från
Yalborgs vackra ögon, för att få de stolta böljorna att
lägga sig igen och stormen att förgås i sjelfva sin
födelsestund.
Men intet ord hade vexlats om Yalborgs hjerteaffar;
det var som en tyst öfverenskommelse ingåtts mellan båda
partema, att den saken skulle uppskjutas till en obestämd
framtid. En lördagseftermiddag kom bref från Harald,
som långt borta i vestem hade börjat bryta bygd med
spaden i hand, han talade förhoppningsfullt om sina
framtida utsigter, och slöt ännu en gång med att bedja för
Valborg och den unge förvaltaren. Sedan öfversten läst
brefvet med tillhjelp af kaptenen, hviskade han något till
denne, som svarade derpå med ett leende och genast gick
ut, hvarpå öfversten tog Valborgs hand, och de begåfvo
sig ut på den vanliga promenaden. Sedan de gått några
hvarf af och an i allén, öfversten förstulet betraktande
Valborgs lugna, men något melankoliska utseende, sade
han plötsligt i det han fick se kaptenen och förvaltaren
komma emot dem nere vid grinden:
“Hör du, min flicka! En gång ville jag bestämma
öfver din hand, då du inte ville, får jag nu göra det
om igen?u
“Hvad... hvad menar morbror?“ stammade Valborg.
“Till förmån för honom, som kommer derborta,“ sade
öfversten leende och slöt henne i sin famn, hvarifrån han
sedan öfverförde henne i förvaltarens, som med jublande
glädje tog emot den dyrbara gåfvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
