Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“den der har visst bättra9 sig, han. Jo, lika fort blir soa
derhemma grefvinna, som den der blir en goliker karl!“
"Det vet du så litet, mor,“ genmälde nämndeman
öf-verlägset, “men si du kan då allri låta bli att pika den
stackarn heller, bara du kommer åt. Ni qvinfolk ä’ då så
långsinta, så att det är en skam åt’et.“
“Ja, jag tål en inte för min dö’. Kan en tänka sig
att den der oskaplingen gått oeh pratat tok för våran Eli’?
En flicka som kan få sjelfvaste bruksinspektom på Wira,
om ho’ vill.u
“Men det var ju innan han slog ihjäl Tjuflasse, och
kom på straffarbete/* svarade nämndeman halfhögt, “en
ska inte tala om den snön som föll i fjol.“
“Och hade inte jag varit, så hade du fall tagit
honom te’ måg tvärt, den traslappen. Skulle jast ha varit
passligt det. Men si, du har då alltid varit svag för den
der galgfågeln.“
“Tyst nu, hustru, för annars hittar jag på te och bli
rasande. Nå, god vänner! ska ni inte göra skäl för er i
ölstånka, och skölja ner smörgåsa och rökfläsket? Kom
ihåg att vi ha’ halfva ängen qvar, och det skall vara
slutslaget te’ middagsdag8.“
Stånkan gick nu raska tag kring laget, och väldiga
klunkar togos ur henne, men hon blef inte så snart lätt
utaf sig. Om det var utaf misstag, eller med afsigt, men
den gick Lillbo-Petter förbi, och Tok-Stina blef också utan.
Men just när den kom tillbaka till nämndemansmor, och
alla gjorde sig i ordning att stiga upp, trädde Petter fram,
nu en helt annan person än förut. Han hade rätat upp
sig, hatten var tillbakaskjuten och lemnade pannan tri, en
lifligare farg än vanligt låg öfver hans annars insjunkna
ansigte, ögonen blickade framför och omkring sig så fritt
och säkert som om något straffarbete aldrig funnits till,
och han sade helt högt med säker och något trotsig stämma,
i det han räckte fram handen mot nämndeman.
“Har I något öl qvar, för hvarken jag eller Tok-Stina
har *fått så mycket som en droppe en gång. Di dygderena
gick oss förbi nu, som di har gjort så många gånger förut;
men det är fall bäst och göra som nämndeman säger, att
iXLte hålla sig för långt bakom. “
“Si här ä’ stånkan!“ snäste nämndemansmor med en
förgrymmad blick, “inte vet jag om det ä’ något qvar i’na.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
