Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jo, hör du tösen min, jag har varit hos gumman med
pengarne, och då viste ho’ mig brefvet ifrån Petter, och
jag har läst det der sista som han skref om.“
“Har I, far,“ sade Elin och sänkte siit hufvud.
“Ja, och nu ville jag veta hur vi har det, ser du
bam.“
“Aldrig lemnar jag er, far, så länge I lefver,“ sade
Elin varmt och lade sin hand på faderns, “Petter måsäga
hvad han vill. Kommer han hem och vill stanna här...
det ä’ en annan sak.“
“Och det viker du inte ifrån, bara?“ frågade
nämndeman med vekare stämma än vanligt,
“Nej far, det gör jag inte. Men jag har lofvat Petter
att vänta på honom, vore det också i tio år, och det vill
jag ärligt göra, ända till dess han sjelf tar löftet ifrån mig.“
“Men ser du, tösen min, på det sättet sitter du här
och blir en gammal nucka, och jag får ingen som hjelper
mig te’ styra och ställa på gamla dar. Det ä’ förstås nog
rätt att en håller hvad en lofvat; men ser du — —“
“I har sjelf sagt att det är rätt, far/* svarade Elin
allvarligt, “och det som ä’ rätt, det ska en göra, kosta
hvad det vill.“
“I)et förstås, det... men det ska’ vara måtta med det
också här i verlden. Ser du, Magnus...“
“Jag vet det, far. Magnus ä’ en hederlig och bra
gosse, och hade jag träffat honom innan jag såg Petter,
så... men nu ä’ jag för gammal för honom, och om det
också vore aldrig det, så väntar jag på Petter. Det ska’
I säga Magnus, far, så att han inte går bort sin bästa tid
med te’ vänta på mig, efter jag ändå aldrig kan bli hans
hustru.“
“Det kan du göra sjelf,“ svarade nämndeman förargad,
ty han böljade nu på allvar misströsta om att nånsin få
någon måg, såvida det inte behagade Lillbo-Petter att
komma hem och förbarma sig öfver honom; “der kommer
Magnus just lagom oppe på vägen. Jag går opp i stallet
och ser efter hur det är med bakfoten på Dockan, ho’
halta i går när vi körde in böet.“
Och dermed steg nämndeman upp från sin plats, drog
några häftiga drag i pipan, som hade slocknat, stack henno
förargad i rockfickan och gick vid mycket dåligt humör
sina får de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
