Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de sista fem åren var ju Petter fri och hans ställning
ojemförligt bättre än förut. Han hade ju redan vunnit
oberoende och på tonen i hans bref kunde man tydligen
se, att det slagna och nedstämda tillstånd, i hvilket han
här hemma befunnit sig, lemnat rum för en viss
stormodig-het och ett trots, som förut, åtminstone i hans bättre
stunder, varit för honom alldeles främmande. Utan att kunna
hjelpa det, och fastän hon gjorde sig många och bittra
förebråelser derför, kände Elin, att han aflägsnade sig från
henne ännu längre än genom det geografiska afståndet,
som skiljde dem åt. Hon som ständigt gick och andades
hemmets ärliga om också något instängda luft, kunde inte
fatta hur han derute i det vida, fria Amerika började känna
och tänka. Hos den som redan en gång i vara trånga
förhållanden dragit knifven med den effekten att ett
men-niskolif gick förloradt, låg det icke allt för långt borta, att
revolvern och rännsnaran kunde blifva mycket vanliga och
lätt anlitade vapen. Lifvet borta i guldminorna uppfostrar
just inte till mildhet, och gudsfruktan och goda seder
äro der mycket mera sällsynta, än motsatsen. Detta
äkta amerikanska ‘hjelp dig sjelf som icke så litet
bidragit till att af den unga statens derborta i vester
friborna inbyggare göra beslutsamma, raska och energiska
vägbrytare i kulturens tjenst, har som allt godt också sin
skuggsida, och den heter här sjelftillräcklighet och trots,
förakt för menniskolif och ett icke alltid så särdeles
ogrum-ladt begrepp om det rätta.
Hade nu Lillbo-Petter fått dessa amerikanska lyten
inympade på sin förut redan ingenting mindre än felfria
menniska, kunde han då vara en välkommen present för
en enkel svensk bondflicka, uppfostrad i alla sitt stånds
dygder och förtjenster, men också i alla dess fördomar?
»Svaret på alla dessa frågor .skulle komma med det bref,
som väntades med den största otålighet, icke allenast af
nämndeman, Elin och den gamla modern, utan äfven och
kanske ännu mera af Magnus, som var så kär och orolig
som en skärgårdspojke gerna kan blifva, då han
derbred-vid också har en gård att taga vara på och ett fiske
att sköta.
Men postgången på Amerika är, som man vet, både
lång och besvärlig. Färden Öfver oceanen är den
jem-förelsevis kortaste, men innan sedan brefvet hinner fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
