Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gården vid Yermdö kyrka, och en liten rask pojke
hade i stället sett dagen och blifvit uppkallad efter
morfar, som ännu lefde då han föddes. Lille Nils var nu
nära årsgammal och satt just lekande i modems knä en
vacker vårafton i maj månad, medan Magnus var ute i
viken och drog not efter strömming. Elin såg, trots sina
tretti år, glad och rask ut, som en lycklig hustru bör göra,
och i den öppna dörren innanför förstuqvisten stod
Tok-Stina, i ny ylleklädning, och såg med ett bredt och
lyck-saligt grin på modera och det lekande barnet. Stina var
visserligen lik sig, utom i ett fall, hon såg nämligen
lyckligare ut än förut, och det kom sig deraf, att sedan Elin
blef gift, hade Stina nått sitt lifs hittills oupptylda önskan
att lå ligga i säng. Det är visserligen sant att de andra
hustrurna i trakten klandrade Gullåsa-mor för denna
obegripliga flathet mot ett fattighjon, men det brydde
Elin sig inte om, och som hennes man såg endast med
hennes ögon, så fick Tok-Stina ligga i fred i sin tarfliga
säng, hvarför hon också för Elin hyste en tacksamhet och
en kärlek, som nästan gränsade till afguderi.
Det var, som sagdt, en vacker vårafton i slutet af
maj månad, och som det varit tidig vår det året, så höllo
just körsbärsträden på att slå ut sina blommor, och
gull-vifvoma stodo redan i stora flockar nere på ängslyckan,
som låg imellan gården och sjön. En ensam sqvaltorre satt
och spelade i en grantopp på en af de små holmarna nere
i viken, och taltrasten hade redan böijat slå 6ina
melodiska toner uppe i furuskogen på ön. En skuta gled för
frisk vind in i viken och när den kommit midt för
bryggan, lät den storseglet gå och seglade för bara focken in
åt land till.
“Jag tror han går och lägger sig,“ sade Tok-Stina i
det hon med handen öfver ögonen tittade neråt sjöbryggan,
“det var dålig skeppare som lägger sig så tidigt... när
han har vind till.,,
“Han lägger sig nog inte,“ menade Elin, i det hon
lyfte upp gossen på armen, och såg nedåt, visande på
skutan för den lille, som gladt klappade i händerna, “det
är visst någon som ska’ i land. Jag undrar just hvem
det kan vara.“
“Se der kommer en opp på bryggan,“ ropade
Tok-Stina hastigt, “usch då! han ä’ svart i syna som en tattare.4"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
