Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade han fått sigte på Magnus, förrän han med rynkade
ögonbryn utbrast: “hvat vill den der.“
“Det är min man, Petter, och jag ville att ni skulle
lära känna hvarann,“ svarade Elin allvarligt i det hon lade
sin hand på hans axel; hon kom dervid att röra vid den
gamla moderns hand och kände att den var kall. “Herre
min Gud!“ utropade hon plötsligt, “hon är död.“
“Ja, hon dog nyss i mina armar,“ sade Lillbo-Petter,
“men hennes sista ord var en välsignelse öfver dig Elin
och öfver din man. Hjelp mig att knäppa upp hennes
händer, så der ja! Och du man,“ sade han i det han
steg upp och sträckte ut sin hand mot Magnus, “tag hit
din hand. Du tcirtjenade bättre än jag att få Elin. Jag
hade revolvern färdig för dig, — mor har tagit den ur
handen på mig* Du behöfver inte mera frukta för hans
lif, Elin.“
“Och du Petter ?“ frågade Elin under tårar, i det hon
med lycksalig glädje såg de båda männen räcka hvarandra
händerna vid den gamlas dödsbädd, “hvad ämnar du göra?“
“Jag går tillbaka till Amerika, sedan jag fatt
gumman här i jorden. Jag passar inte mera här. Och vill
Gud, ska’ ni aldrig höra ett ord om Lillbo-Petter, och så
är all right.“
Och så blef det. Den stora menniskovågen i den
af-lägsna vestern slog skummande igen öfver den
återvändande mannen, som numera endast är en myt i den trakt,
som såg honom födas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
