- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
199

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Jo, jag fick en dollar i går utaf styrman på Atalanta,
det är säkert det. Och nu har jag den inte.‘\

“Då har du väl tappat den, kära gubbe.“

“Tappat, jag? Nej hör nu Greta, klart att vända.
Jag hade den bestämt när jag klädde af mig i går afse.“
“Nå, då har den väl fallit ur fickan, när du tog af
dig... och så har den väl rullat under soffan eller
nånstans. Gå ut efter viskan, så ska jag ta och sopa
efter den.“

Och medan gubben gick ut efter viskan, tog gumman
med en suck upp dollarn ur byrålådan, och rullade den
under soffan, derifrån hon sedan sopade fram den till
gubben Rulls stora förnöjelse, som i det han stoppade den i
fickan, triumferande utbrast, i det han slog gumman sin
vänskapligt i rvggen.:

“Ser du, Greta. Åhå, gubben vet nog hvad han har.
Kommer aldrig i frågan att di lurar mig på hvad som fins
i mina fickor, inte.u

“Nå, det har väl ingen tänkt på att lura dig heller,
gubben min,u svarade gumman i det hon med en viss tröst
i bedröfvelsen tänkte på en af den tidens blå tvåor-banko,
som sällskapat med dollarn, och som nu fans i godt behåll
i hennes byrålåda.

Detta var, som sagdt, enda gången då gubben haft
reda på sig, men att det inte räckte länge, bevisas bäst
deraf att morgonen derpå fans ingenting qvar af dollarn,
och att gumman som visserligen anade dess sorgliga
ändalykt, likväl ej af sin gubbe kunde få något rigtigt besked
om hur den saken hade gått till. Att den lidit en våt
död, är likväl temligen sannolikt.

När gumman Rull blef ensam i sina tvänne stugor,
— ty egendomen bestod af två små sådana, — föll hon
på den idén att hyra ut rum åt konstberidare om
sommaren, och åt vinterliggande sjömän om vintern. Hon
satte hyran så billig som möjligt, och var derför heller
aldrig utan hyresgäster; men hur mycket hon förtjente på
affären vill jag lemna osagdt, derför att med uthyrningen
följde merendels också inackordering, fastän hon af
gammal god vana aldrig tog betaldt för mer än hyran.

“När man lagar en bit åt sig sjelf — brukade
gumman säga, — så kan man väl inte se andra sitta och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free