Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gammalt linieskepp som hette Juno, och det klack rigtigt
till i hjertat på mig, när jag tänkte på hvad Jörgen skulle
säga, då han fick se henne.
När min mor kom hem, så blef det en faslig
uppståndelse. Hon kände igen Lina genast, för hon var
så lik sin mor som ett bär, påstod mamma, och i
glädjen så ville hon rigtigt ställa till kalas, och så skulle
gubben Butter, — så hette blockmakaren, — och Jörgen
bjudas in, och jag måste ner till värdshuset och skaffa
hem ett qvarter rom, och ett qvarter arrack, för mor skulle
brygga punsch åt sig och åt oss flickor, och Butter och
Jörgen skulle ha rommen, för det andra var då for svagt
för karlar, det visste min mor utaf erfarenhet, sedan
hennes gubbe lefde. När jag kom tillbaka hem, voro
gran-narne redan inne, och det första, som mötte min blick,
när jag kom i dörren, var Jörgen, som satt framme vid
fönstret midt emot der jag nu sitter och bara stormsåg
på Lina, som satt på min plats här och hade fatt tag i
min mors nätstol, och under ideligt skratt knöt den ena
maskan galet efter den andra.
Min mor. stod vid spiseln och värmde vatten.
Grub-ben Butter hade efter gammal vana stannat framför byrån,
der han djupt begrundande såg på den här gamla krukan,
som den tiden såg ut alldeles som nu, med den skilnaden
förstås att den inte var sinkad då, för det blef den först
sedan min äldsta gosse slagit den i golfvet en dag då han
roade sig med att lära en kattunge hoppa ifrån byrån och
ner i golfvet. Som jag kom i dörren, fick jag höra Lina
med det gladaste skratt i verlden, säga till Jörgen:
“Nej men, kan inte herr Butter hjelpa mig litet,
det är alldeles omöjligt för mig att kunna fa reda på de
här maskorna. “
“Jag förstår mig inte på nätbindning,“ svarade Jörgen
entonigt och bara såg på henne.
“Hvad fångar man för slag på sådana här nät?“
frågade Lina med ett nytt skratt.
“Aborre,“ svarade Jörgen med samma ton som förut.
“Jaså, ingenting annat ?“ frågade Lina på nytt, och
kastade på honom en skälmaktig olick. I detsamma fick
Jörgen se mig, och inte vet jag om jag bara inbillade
mig det, men nog tyckte jag att hans blickar oupphörligt
vandrade emellan stolen och dörren, emellan Lina och mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
