Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nässla som hade fallit så att den stod nästan upprätt mot
Linas klädning. Hon såg den också och blef nu lika blek
som hon nyss förut varit röd.
“Lilla jungfrun försmår väl inte litet grönt att sätta i
brudkronan,“ ljöd kanonierens röst hånande efter oss, och
derpå slog han till ett gapskratt så att det gaf eko uppe
i bergen på Kastellholmen.
“Akta sig väl,“ svarade Lina i det hon vände sig
om emot honom och slungade nässlan i sjön, “akta sig
väl att han inte får igen det här på annat sätt än
han tror.“
“Bränn sig inte, Lina lilla ... akta fingrarna.. .“ hördes
kanonieren svara med samma hånfulla skratt som förut,
4‘bränn sig inte.“
“Den oförskämda slyngeln,“ mumlade hon för sig sjelf,
i det hon åter vände sig om och såg envist framåt
Djurgården, som om hon velat visa att hon nu lemnat allt
koketteri och alla dumheter bakom sig med ens.
“Nu har du kanske fått betalt för att låta den der
herrn kyssa dig,“ sade jag sakta, för jag kunde inte låta
bli att tycka att det var rätt åt henne.
De begge roddargummorna sade ingenting högt, men
när vi lade i land vid varfvet och fått upp Linas saker
på brobänken, så märkte jag nog på deras försmädliga
nig-ningar att de hade hört och sett alltsammans, och jag var
säker om att innan qvällen så skulle hela Djurgårdsstaden
känna till historien om brännässlan, som den försmådde
älskaren kastat ner i båten. Så var också förhållandet,
och Lina led inte litet smälek för den saken en lång tid
bortåt, och gumman Rull, hon var då så gemen så hon
ville inte se henne en gång.
Men det tycktes verkligen som om lexan gjort henne
godt, för ifrån den stunden var hon mycket mera stilla och
hygglig och arbetsam, än jag nånsin sett henne förut.
Aldrig gick hon ut om qvällarna, så vida inte jag
ville följa med, och min mor brukade ofta nog säga, att
när allt komme omkring, så blefve Lina kanske mycket
bättre hustru åt Jörgen, än hvad någon kunde tro vid
första påseendet. Jag blef också försonligare stämd mot
henne, och jag tyckte många gånger, när jag satt och
betraktade henne, då hon om qvällarna sydde på sin
utstyrsel, att Jörgen hade väl varit både blind och tokig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
