Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storm, som tjöt och smälde i portar och vrår emellan husen,
så kan herrn l^itt tänka sig, att jag inte var särdeles glad
till mods, när vi kommo ner till den långa smala gränden,
som mellan varfsträgårdarna leder ner till porten vid
dåvarande Mjölnargården. Längst nere vid grändens slut
hängde en liten eländig lykta, som gnäldc och blinkade
som om den varit färdig att ge upp andan för det starka
trycket utaf blåsten, och långa stunder trodde man riktigt
att hon hade slocknat för alltid, men så lyste hon upp
igen ett ögonblick med ett rödt, olycksbådande sken, för
att ögonblicket derpå alldeles försvinna i mörkret. Vi hade
inte tagit många steg i gränden, förr än vi längst nere
hörde buller som af en ordvexling. Det föreföll mig som
om det varit två karlröster och en qvinnoröst som tvistade;
men ibland tog blåsten öfverhanden, och då hörde man
ingenting.
“Tycker inte Rull att det är Jörgens röst, som hörs
dernere?“ frågade jag, nästan andlös af oro i det jag
stannade och stödde mig tungt på hans arm.
“Ahnej, det är några druckna varfsarbetare som komma
ut från krogen derborta,“ svarade Rull lika trygg och lugn
som han brukade vara.
“Ja, men jag tyckte bestämdt att jag hörde Linas röst
emellan,“ envisades jag.
“Ahnej, det är väl någon af hustrurna inne på
Mjölnargården, som varit nere på krogen och letat upp sin
man,“ återtog Rull.
Han hade knapt hunnit tala ut, förrän ett högt skrik
skar igenom luften och slog oss begge två med fasa och
förskräckelse. ’ Derpå blef det tyst ett ögonblick, sedan
hördes förvirrade rop af: mord! polis! ta’ fast honom! och så
de hastiga, dånande stegen af en springande, som kom fram
emot platsen der vi hade stannat.
“De ha slagit ihjäl någon demere!“ ropade Rull
hastigt, i det han släppte min arm, “och om jag inte misstar
mig så kommer här den som gjort’et.“
“Ta’ fast mördaren!“ hördes röster nerifrån slutet af
gränden. De brådskande stegen närmade sig allt mer,
snart voro de endast några famnar ifrån oss, då Rull stälde
sig beslutsamt midt på gatan för att mota den flyende.
Utom mig af rädsla slöt jag mig intill honom, då i
detsamma den flyende kom fram till platsen, der vi stodo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
