Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som i all sin tystnad var mera gripande än det mest
stormande uppträde af raseri eller förtviflan, och jag har inte
under hela mitt långa lif kunnat få den ur mitt minne.
Slutligen tog dock Lina händerna från sitt förgråtna
ansigte, och sade knappast hörbart, under det tårarna
strömmade utför hennes kinder:
“Jörgen! Jörgen! kan du förlåta mig?“
“Jag har redan förlåtit allt,“ sade Jörgen med stadig
röst, i det han tog ett steg fram emot henne; “och om jag
inte det gjort, så hade du nu inte varit här, Lina! Må Gud
förlåta oss båda, för allt hvad dåraktiga vi varit.“
Under det han sade detta, hade jag hjelpt Lina att
stiga upp ifrån sitt knäfall, och när nu Jörgen tog ännu
ett par steg fram till henne, så såg hon på honom med
en så ödmjuk och bedjande blick, att han, utan att säga
ett ord, öppnade sina armar för henne, och hon kastade
sig i hans famn med ett utrop af glädje och förtviflan på
en gång, som kunde komma ens hjerta att brista af
medömkan öfver deras öde.
Sedan vi alla tre blifvit litet lugnare, talade Jörgen
med henne och mig så förståndigt och lugnt, som om
ingenting förefallit. Han sade oss att han nu var försonad
med sitt öde, att han skulle försöka bära sitt straff med
tålamod, och att han hoppades att, om han fick lefva, kunna
komma ut från fästningen som en hederlig karl. Lina
önskade han all lycka och välsignelse, och att hon måtte sluta
upp att gräma sig öfver hvad som händt, ty det var lika
mycket, om inte mer, hans fel än hennes.
“Du är ännu ung, Lina,“ sade han, “du kan nog bli
lycklig ännu; du är nu i dubbelt afseende fri, och du skall
lofva mig att inte mer tänka på mig, som bara lider hvad
jag har förtjent. Du ska’ nog träffa någon som du kan
tycka om; men var försigtigare med honom än du varit
med mig.“
“Jag väntar på dig, Jörgen!“ snyftade Lina, “om vår
Herre låter mig lefva, och du ännu har någon gnista af
kärlek qvar för den ovärdiga som dragit dig i elände!“
“Det ska du inte, Lina,“ sade Jörgen med ett uttryck
af så fast beslutsamhet att ingen kunde tvifla på att han
ämnade hålla det; “ty om jag också blef fri i morgon, så
gifte jag mig aldrig. En karl med mitt lynne får akta sig
för det, det vore att göra två menniskor olyckliga.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
