Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en liten missnöjd min, i det hon försökte draga sin
arm nr den unge mannens. Detta lyckades dock icke, ty
han höll den för säkert fast, och till yttermera visso lade
han sin venstra hand på hennes och qvarhöll armen der
den var, i det han leende och varmt såg in i hennes ögon,
der en lätt dimma, förebud till kommande regn, började
skymma bort solskensglansen från nyss förut.
“Men det gör jag inte!“ sade han långsamt och med
stark betoning; “hur elak du än kan vara, när du sätter
den der missnöjda minen på dig, så håller jag ändå qvar
din lilla hand, du lilla dynamitpatron! Är det snällt att
vara så der häftig mot sin vän?“
“Är det rätt att vara så der förståndig när det gäller
hjertats angelägenheter?^ frågade Siri å sin sida.
“Du vet att jag är jernvägsbyggare, och en sådan
måste framför allt vara praktisk. Jag vill inte att min
Siri skall behöfva bryta med sin enda slägting, med sin
välgörarinna för min skull! Ty vi fa inte glömma att hon
varit allt • för dig, och att hon älskar dig — på sitt sätt,
det förstås — men i alla fall varmt och moderligt!“
“Ja, Arvid!“ svarade Siri i det hon såg på den unge
mannen med fuktiga blickar; “du har rätt och alltid rätt!
Gud ske lof för att jag kan se upp till dig... jag är
obetänksam och häftig, jag vet det; men hvad ska’ vi då göra?“
“Vänta, min dyra flicka! Vänta till dess den gamla
ger med sig! Och under tiden skall du vara öm och
tålig emot henne.“
“Ja, jag vill vara det... och du skall ju alltid älska
din stackars Siri?“
“Alltid!“ svarade Arvid leende, i det han tryckte
hennes arm närmare intill sig; “och fastän hon är trolös
nog att ställa sig i fönstret och kasta slängkyssar åt en
af mina vänner!“
“Hvad!“ utropade Siri, djupt rodnande, “var det
inte du!“
“Nej inte den gången! Det var min vän ingeniör
Blom, som jag lemnade ett ögonblick förut för att tala
några ord med en bekant, och som stannade utanför din
fasters hus för att invänta mig. Nå, du kan trösta dig
med att han blef lika förlägen då som du nu, och satte
af som en pil ner åt bangården. Sedan var det jag som
stannade utanför.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
