Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor, svart katt som betänksamt putsade näsan med ena
framtassen, och en korg med skorpor som icke voro af de
färskaste för dagen. Öfver kattens trinda hufvud tittade
fram den glasögonsprydda, tämligen långa näsan af ‘frun‘
på stället, alla traktens pigors vandrande postkontor och
nyhetslåda, och att döma af de skarpa och utmanande
blickarna såg man tydligt att hon med ifver sökte någon
eller något som hon uppsluka månde. Bredvid henne, men
utanför den smutsiga disken, stod en madam eller äldre
jungfru, sysselsatt med det ljufva bestyret att på det
svartaste förtala en gammal mamsell, som hon städade åt, och
som under tiden satt hemma i sitt ensamma lilla kyffe,
fåfängt väntande på grädden till sitt oskyldiga tévatten,
hvilket var lika blekt som hon sjelf gjordes # svart af den
pratande madamen. Det var omöjligt för hvem det vara
månde att kunna besöka eller ha något att uträtta i så
väl detta hus, som de flesta kringliggande, utan att ‘frun
på magasinet4 skulle se det, och taga reda på hvad det
var, och detta förklarar mer än tillräckligt på hvad sätt
assessorn genom sin hushållerska fått reda på vår unge
jernvägsbyggares besök i huset.
Det var också om honom som frun nu som bäst talade
med madamen, sedan den gamla mamsellens brottslighet i
alla hänseenden, och mest deruti att hon sålt ett par gamla
kängor i stället för att skänka dem åt madamen, hade
blifvit tillfullo konstaterad. Arvid hade nämligen för en
stund sedan kommit åkande i fnll fart och han var nu
uppe hos den person som han plägade besöka.
“Nej, kors i alla tider! Hvad säger frun?“ utropade
madamen med gäll stämma; “är menniskan gift och har
rymt från sin man ?“
“Jo, lita på det, madam Lundqvist,“ svarade frun, i
det hon lyfte på glasögonen; “och han lär vara
prestför-lofvad, sa’ assessorns hushållerska, så det är ett rigtigt
fint herrskap, ska’ hon tro. Och flickan som hon har, kan
då inte vara mer än året, och hon lär ha rymt från
mannen för tre år se’n, så nog begriper man hur det står till!
8e’n lär mannen ha dött af sorg, säger de, och det kan en
väl inte undra på!“
“Herre Jess! Tänk om hon gaf ihjäl stackarn innan
hon gaf sig af?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
