Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det står ännu i vida faltet,“ svarade Arvid i det ett
moln af missmod lade sig öfver hans manliga anlete; “det
är inte nog med att min egen fattigdom lägger hinder i
vägen; hennes gamla slägting tål ju inte mitt yrke, och
och dessutom försöka de på allt sätt att vända Siris hjerta
ifrån mig.“
“Men det skall nog inte lyckas, inte sant, Arvid?
Din lilla Siri tror nog på dig?“
“Jag hoppas det... men hon är misstänksam och
svag som alla qvinnor... hon är fallen för svartsjuka och
hvem vet hvad de kunna prata i henne! Jag vill väl
ändå hoppas det bästa! Men farväl nu! Behöfver du
ingenting nu under det jag blir borta ?“
“Nej tack, goda Arvid, nu har jag fullt upp med
arbete och behöfver ingenting annat än din vänskap,“
“Den har du ju alltid!“
“Om jag också inte gifter mig med din vän Blom?“
“Ja, också då; ehuruväl du gör en dumhet som du en
dag kommer att ångra! Det är icke godt att qvinnan är
allena, kom ihåg det!“
“Du vänder om skriftens ord, Arvid! Det är inte
vackert af dig! Yet du, hvad jag gerna ville se din lilla
Siri. .. jag känner att jag skall komma att hålla af henne,
— tror du inte det?“
“Det tror jag visst... men nu farväl med dig, min
älskade Fanny!“ sade Arvid ömt, i det han omslöt den
unga qvinnan i en broderlig omfamning och kysste det
sof-vande barnet, i det han på detta sätt höll dem båda i
sina armar.
Just i detta ögonblick öppnades dörren helt sakta,
man hörde frasandet af en fruntimmersklädning, och innan
de i rummet varande hunno vända sig om, genljödo
förstugan och rummet af ett häftigt anskri, derpå öppnades
dörren på vid gafvel och på tröskeln stod Siri, betraktande
det häpna paret med blixtrande ögon och bleka kinder,
medan öfverstinnans af vrede blossande anlete syntes bakom
henne i dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
