Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
språkslcisa hem som moderns rastlösa arbete så småningom
lyckades att skapa åt dem. Det var ett gammaldags godt
och ärbart hem, utan grannlåt, men med kärlek och allvar
på samma gång; det var dessutom också ett gladt hem,
ty gumman älskade glädje omkring sig, och förstod den i
våra dagar nästan bortglömda konsten att vara gudfruktig
utan att vara ofördragsam, och varm kristen utan att se
gudsnådlig ut. Hennes praktik utvidgades mer och mer,
och snart rådde ett visst välstånd i det lilla boet, der
sönerna växte upp till arbetsamma och dugliga män. Den
äldsta af dem blef snart en allmänt värderad och afhållen
tjensteman i ett af stadens embetsverk; den dernäst flög
snart ur boet och begaf sig af till Amerika, der han inom
några år som skicklig handtverkare förvärfvade sig en
oberoende ställning. De två andra sönerna dogo ännu i
skolåldern, och den pröfvade modern sväljde sina tårar,
skötte otröttad sitt välsignelserika men mödosamma kall,
och gladdes åt de två barn som hon ännu fick behålla.
På det sättet gingo många år, och hennes äldste son,
hennes älsklingsbarn, var redan en stadgad man och nu
var det han som, när gumman började tröttna, erbjöd
henne ett hem, i hvilket han, tack vare sina goda
inkomster, kunde omgifva henne mad en glädje och en
be-qvämlighet, som hon hittills icke varit van vid. Han var
en glad och älsklig menniska, denne hennes son, och han
älskade att omgifva sig med en krets af liktänkande
vänner, artister och idkare af sångens glada konst, och i
denna krets var nu hans gamla mor under många år en
afhållen, värderad och outtröttlig väninna. Hon slutade
med sin praktik, och lefde nu det sorgfriaste lif hon kunde
önska sig; men ingen lycka är varaktig här på jorden,
och hon väntades af den svåraste af alla sina pröfningar,
den att få följa sin äldste och mest älskade son till
graf-ven. Den yngre var bofast på andra sidan Oceanen, han
hade der skaffat sig hustru och barn, och han kunde icke
komma tillbaka för att vara ett stöd för sin nära
sexti-åriga moder. Han erbjöd henne i stället ett hem hos sig,
men gumman ville icke lemna den jord, som gömde stoftet
af alla hennes kära, hon ville dö i Sverige, sade hon, ty
hon var för gammal att byta om seder och tänkesätt.
Den vänkrets som hennes son vetat att samla omkring sig,
hyllade den gamla med vördnad och tacksamhet, och som
Svart på hvitt. II. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
