Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domlighet, eller låta påskina något öfverflöd; men hon hade
den lofliga och berömvärda åsigten, att “man kan väl *
försöka att se ut som folk, fast man är gammal!“
Gumman såg gerna folk hos sig, och var ganska ofta
borta. Helst trifdes hon i säl
kade hon säga, “dem har jag nog mat. nar jag
hautlelse-vis tittar mig i spegeln.“ Hon skydde derför icke på
något sätt sitt eget kön; men hon hade heller icke någon
särdeles misskund med dess svagheter, ehuru hon alltid
höll sin räfst med dem på ett halft humoristiskt sätt,
som förtog bitterheten af mången skarp och träffande
anmärkning.
Gummans tjenstflicka hade varit hos henne i flera år,
och var på sitt sätt nästan lika originel som gumman sjelf.
Hon var en ful, groflemmad och klumpig figur på några
och tjugu år, såg mycket illa, skrattade mycket högt, och
åtlydde namnet Augusta. För öfrigt mycket säflig och
långsam, ärlig och god som guld, och älskande sin gamla
matmor som en verklig mor, hvilket likväl icke hindrade
henne att ibland rätt grundligt förarga den gamla. Väl
tio gånger i veckan brukade gumman säga: “Ja, ska’
inte den der Augusta få flytta till hösten, så vore det väl
märkvärdigt!“ — men när hösten kom, så blef det ändå
aldrig något af. Men saken var den att de båda
kompletterade hvarandra, utan att egentligen någondera visste
af det, eller ville erkänna det för sig sjelf. Gumman var
sjelfva rörligheten, Augusta var det personifierade lugnet;
gumman var häftig, Augusta flegmatisk; gumman såg bra,
Augusta illa; och när gumman ibland snodde omkring och
var ond, så skrattade Augusta med full hals, hvilket gjorde
att gumman hejdade sig i farten och blef vid godt lynne
igen, sedan hon fått gifva sin lilla hetta luft i ett: “Husch
då, så hon gafflar! passar det sig att skratta så der,
tycker du?“
“Ja, ha ha ha!“ fortsatte Augusta, “frun ä’ så
rolig så!“
“Du ä’ visst rolig du!“ småputtrade gumman, och
snodde af in i sitt inre rum, medan Augusta, ungefär lika
tyst och lika lätt på foten som en elefant, begaf sig af ut
i köket.
liga karlar, ty “Gud bevars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
