Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ha, ha, ha!“ skrattade Augusta med full hals, “så
rolig frun ä’!“
“Vill du hålla mun på dig? Se efter att mössbanden
komma in under väderhufvan, hör du det... det blåser ute,
och jag har inte lust att komma och flagga som en annan
galeas! De fins nog de som flagga ändå, utan att jag
behöfver vara tokig!“
“Ha, ha, ha!“
“Seså, gaffla inte nu, utan kom och stäng jemdörm,
det är bättre.“
“Ska’ jag inte komma och hemta frun?“
“Hemta mig? Nej, jag tackar, jag kan nog gå sjelf,
det behöfs inga hemtningar! Du måtte riktigt tro, att jag
ä’ barn på nytt, du.“
“Nej, men si, om det hände frun någonting, så skulle
jag bli så ledsen, så... för si, när man ä’ gammal som
frun, så ...“
“Det vet jag visst! Jag ä’ inte så lastgammal, att
jag inte kan sköta mig sjelf! Hjelp mig på med ga-
loscherna nu, och stå inte der och titta i kors på ljuset
så att tårarne kommer i ögonen på dig! Adjö, adjö, och
akta att ingen tar bort dig och mamsell, medan jag ä’
borta!“
“Ha, ha, ha!“ skrattade Augusta på nytt, “så rolig
frun ä’! Mig lär min själ ingen vilja ha... och vill di ta
mamsell, det ska vi då bli två om!“
Och ännu långt efter sedan gumman kommit ut på
gatan, skrattade Augusta åt .hennes sista afsked, och tyckte
att frun var så rasande rolig, hvilket likväl icke hindrade
henne att, om gumman: händelsevis dröjde en qvart öfver
den vanliga tiden, med den största oro springa till fönstret
ett par gånger i minuten för att i reflexionsspeglen se efter
om hon inte kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
