Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som under tiden gått till ett väggskåp i sitt lilla
arbetsrum, hade derutur tagit fram en långhalsig butelj med
millefoliumbränvin, den e^da medicin som fans i huset,
och den enda som han nånsin begagnade, och kom nu
fram till den unge mannen med ett fyldt glas af det i
hans tanke ovärderliga medikamentet.
“Hur är det med dig, flicka ?“ ropade han, när han fick
se hur min hand darrade, “jag tror, Gud förlåte mig, att
du är fördig att dåna bara för en smula blod?“
“Åhnej, kära fatter,“ svarade jag; jag hade alltid varit
van att kalla honom så, ty fast min far var svensk född
så var min mor pomerinkare, och vi talade derför en sorts
underlig tysk-svenska i huset; “men jag är rädd för att
den stackars gossen här får sätta lifvet till, han är ju
alldeles likblek och ger inte mista tecken till lif ifrån sig.“
“Ja, en annan gång låter han bli att ge sig i
slagsmål,“ svarade min far buttert; “galna kattor få rifvet skinn,
det är så vanligt det! Vore i alla fall synd på pojken, för
han ser hygglig ut. Tycker du inte så med, Miken?“
“Jo fatter lilla, vore det inte bäst att skicka
Trud-chen efter stadsfysikern?“
“Vet jag visst! Hvad kan han göra som inte
mille-foliebränvinet uträttar lika bra? Hm, tycks vara ett bättre
mans barn, den här. Hör på, min gosse, gapa litet nu, så
ska du få se på annat slag.“
Men i detsamma som min far förde glaset till munnen
på den unge mannen, utstötte han en djup suck, gjorde
en våldsam rörelse med handen och slog ut glasets
innehåll öfver min fars väst, i det han med stora, förvirrade
ögon såg sig omkring ocji utropade på den klaraste och
tydligaste svenska:
“Hvar är jag? Akta er, edra skurkar! Om ni vore
ännu tio till, så ska jag visa er att en svensk sjöman inte
viker för sådant der byke! Der har du, och du, och du ...“
och nu började han slå omkring sig som en galning, till
dess han slutligen helt utmattad sjönk ner i stolen igen,
och på nytt, men nu med mycket saktare röst frågade:
“Hvar är jag?“
“Jo, du ä’ hos mig, handskmakare Bohm,“ svarade min
far, “och här ser du Marie, dotter min! Men sitt still nu,
för här behöfver du inte slåss, min gosse. Och när jag
Svart på hvitt. II. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
