Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T.
“Ni tycker väl, ni unga/’ fortsatte gumman, “att jag
är en bra stor toka, som sitter här och talar om mina
ung-domsdårskaper för er; men jag ska säga er, att när man
blir så gammal som jag, så värmer det upp hjertat att fa
i minnet lefva om igen sin vårsprickningstid; den är ändå
den rikaste man har. Och man skall ha blifvit mycket
förstockad och mycket förtorkad i själen för att inte glädjas
åt att få påminna sig den på nytt.
Men hur det nu var, så fick min far goda
underrättelser från kaptenen och dåliga från sjukhuset, och det
gjorde att inom två dagar var den unge sjömannen
transporterad hem till oss, och bäddades ner i ett litet rum
innanför dagligrummet, der jag brukade sitta, — och nu,
mina unga vänner, börjades en bra skon tid för mig, ska
ni tro. Jag hade alltid varit ensam och utan några
jemn-åriga vänner och min far hade aldrig varit särdeles ömsint
eller meddelsam emot mig. Nu fick jag någon att vårda,
att vara allt för, och jag kan inte beskrifva för er huru
jag allt mera fastade mig vid min skyddsling, så kan jag
gerna kalla honom, ty han var hjelplös som ett litet barn,
och jag tyckte nästan att jag var mera en mor än en
syster för honom. Ty fransosemas knifvar hade tagit
djupare än man först trodde, och det höll på att
blihjern-inflammation utaf, så att många veckor gingo förbi, innan
han ens kände igen mig, annat än under korta
mellanstunder, och min far som tyckte att det inte kunde vara
någon fara för mig att på detta sätt vara ensam med en
sjuk, öfverlemnade slutligen den sjukes vård helt och hållet
åt mig.
Och ändå missräknade gubben sig, ty hans sjukdom
och hjelplösa belägenhet var just det, som främst af ^llt
banade honom vägen till mitt hjerta. Jag hade som ung
flicka ett eget, något tungsint lynne, och hvad helt säkert
inte ett helt år af dans och fröjd och lustbarheter skulle
ha utverkat, det gjorde nu och mycket säkrare några
veckor vid en sjuksäng. Men det är så många som gå
lorlofvade från en bullrande bal, der de lärt känna
hvarandra knapphändigt nog under det halfrusiga intrycket af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
