Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara. “Ge dig af bara, din eländige förrädare! Jag vill
inte ha något vidare med dig att göra, hör du det!“
Nu böljade jag att gråta — det är ju vårt vanliga
vapen, det, när vi inte veta hur vi ska bete oss. Men
Gustaf han var minsann inte, rädd, han fattade min hand
och bad mig vara lugn, och sade, att när min fars första
vrede väl hade lagt sig, så skulle han nog inse, att ingen
hederlig far eller mor behöfde anse sin dotter förnedrad
för att hon hölle af en ärlig gosse, om han också icke
hade något. Han kan väl skaffa sig, menade Gustaf, och
det skulle han också göra, om han bara fick min fars
löfte att inte tvinga mig till att gifta mig med någon
annan.
“Det angår dig inte,“ menade min far; “hon är min
dotter, och hon gör hvad jag vill, så mycket ni vet det,
båda två.“
Men Gustaf lät ändå inte skrämma sig; han började
att tala om hur naturligt det skulle vara, att han fästade
sig vid mig, som kom honom till hjelp den der aftonen,
då han höll på att bli ihjälslagen; vidare om hur mycken
vänlighet min far visat honom och om det löfte, hans gamla
farbror i Strömstad gifvit honom, om att skaffa honom ett
fartyg, jemte flera andra, skickligt framförda anspelningar
på framtiden, som gjorde att gubben fatters inkast blefvo
allt färre och farre, och hans uppsyn allt mildare och
mildare. När så jag kom till på slutet och påminde honom
om huru han ofta berättat att han och min mor hade
ingenting, när de gifte sig, och huru det visat sig att det
ändå gått bra, derför att de hållit af hvarandra, så veknade
han upp helt och hållet, och sedan han funderat på saken
en stund, tog han till vår stora förvåning till orda
ungefar så här:
“Ja, nog kan ni prata för skålen, det hör jag, och
det är ingen konst. Men nu vill jag ha mitt ord med i
laget också, och det låter så här: Du ger dig genast af
härifrån, pojke, för jag vill inte ha något tocket här
maskopi omkring mig. Och ni får hvarken skrifva till
hvarann eller träffas, förr än du skaffat dig skuta och rätt att
föra henne, och då få vi se hvad det kan bli af. Gör du
ett enda försök att träffa dotter min före den tiden, så är
det slut med hela aftalet. Hör du det!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
