Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle hålla ett missionsföredrag i Betelkapellet, och
derför icke hade tid att försöka om sitt så ofta misslyckade
värf, att göra gumman till läserska. Ty att det var detta
den lille jovialiske herrn ville, det kunde man tydligt höra
och se, ehuru gumman var honom för slug och för ärlig
i sin gammaldagstro. Efter en stund tog han således
af-sked med några salvelsefulla ord, sedan han passat på att
kasta en blick in i det inre rummet, der vi suto, och der
grabiischkorten på det lilla bordet fingo en ljungande blick,
som fortplantade sig på oss, syndiga varelser derinne,
hvilka hjelpte gumman att framhärda i verldens förvillelse.
“I qväll slapp jag för bra godt pris,“ sade gumman
medan hon satte pa sig glasögonen och tog plats vid
bordet, “jag kunde aldrig tro att det skulle gå af för så
hyggligt.“
“Han fick se oss och korten,“ sadé den unga flickans
fästman, “och då kunde han väl inte uthärda längre.“
“Kors ja,“ menade gumman på sitt vanliga godmodiga
sätt; “karlen är mycket bra och mycket beskedlig; men
nog kunde han låta bli att försöka omvända mig, tycker
jag. Det borde han väl se, att det inte lönar sig, för den
smak kärlet har fått, behåller det i de flesta fall, i
synnerhet när det har kommit till min ålder. Men jag
förstår mycket väl hur det är; min sonhustru, som jag för
resten aldrig har sett, lär vara mycket gudlig utaf sig,
och dessutom mycket mån om sig, och hon tänker väl att
jag ska’ lemna litet mera efter mig, om jag för ett
gud-ligare lefverne.“
“Skulle det verkligen kunna vara skälet ?“ frågade
den unga flickan förundrad.
“Ja, det är inte alls omöjligt; men det kunde hon
bedra’ sig på, det har jag sett exempel på förut en gång,“
svarade gumman, “jag glömmer aldrig grosshandlar Blocks,
jag, de gjorde på samma sätt, och narrade fruns gamla
mor, assessorskan Gradin, att bli läserska, derför att de
var rädda för att hon skulle lefva upp sina penningar, för
hon var en glad gumma, som gerna såg folk och
främmande omkring sig. Men den gången lurade de sig, för
presten narrade gumman att testamentera allt hvad hon
hade till evangeliska fosterlandsstiftelsen, så de blefvo ändå
utan, de snålvargarne! Jag glömmer aldrig, jag, hur snäst
Svart på hvitt. II. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
