Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Än se’n, jag är ett år äldre än du, och min hustru
har ännu inte fylt tjugu... hon var bara litet öfver
ader-ton, när vi gifte oss. Ser du, det är proportion i den
saken..
“Ja, men dålig proportion, bror Svante... när du
redan är gubbe, så är hon ännu ung, och..
“Gubbe! Prata du, jag är minsann ingen gubbe, och
inte tänker jag bli heller... så snart åtminstone. — När
en karl, som varit med i verlden, ska’ gifta sig, så måste
han -ha ungt blod in i hemmet, hvad blir det annars af? —
Men, vi skulle ju nu tala om dig: skål, Pelle! Berätta
nu, medan vi ta’ oss en smörgås.“
“Kära du, det är snart berättadt! Jag har aldrig,
som du, haft några anfall af romantisk och poetisk
hänförelse ... dels ligger inte mitt lynne ditåt, och dels hindrar
min tjenst i tullen mig alldeles komplett ifrån att hänge
mig åt några drömmerier. Du vet att jag alltid varit
fattig, det var jag redan i Upsala, och inte blef jag stort
rikare, då jag slog mig ned i Stockholm som extra
ordinarie, inskrifven i ett par af verken, med ljuspenningar i
det ena, och ingenting i det andra.“
“Du skulle ha lydt mitt råd och kastat dig in på den
praktiska banan i stället!“
“Dertill var jag alldeles för opraktisk, det vet du väl
bäst, som nyss sjelf kallade mig en bokmal. Nå, som
sagdt var, jag blef extra ordinarie; men som en sådan
värdighet inte hindrar folk att ha aptit och behöfva
husrum och kläder, så måste jag naturligtvis skaffa mig
något arbete vid sidan af min tjenstemannaverksamhet, som
inte gaf mig stort mera än hedern af att kallas kunglig
sekter — och den blir man inte fet på. Jag hittade då
på att ge skriflektioner i ett par skolor, jag skaffade mig
renskrifning af mina förmän — ja, jag undervisade till och
med i fiolspelning mot femtio öre i timmen.“
“Det var billigt som tusan!“
“Det var det; men det var heller inte stort mera
värdt, ty jag kunde nog sitta och qvintilera för mig sjelf
hyggligt nog; men jag hade rasande svårt att lära andra.
Nå, i alla fall gick tiden temligen drägligt! Jag svalt
inte allt för mycket, utom emellanåt, och var inte allt för
luggsliten på armbågarna, utan så der temligen hygglig
och presentabel.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
