Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag tår lof att göra din hustrus bekantskap, bror
Pelle.“
“Det skall du visst, bror Svante! Men du lär inte
känna henne hvarken på en dag eller två — kom ihåg
att jag behöfde många år tor att rätt komma under fund
med hennes värde.“
“Nå, hur gick det sedan? ‘
“Jo, det gick så att jag lyckades skatta henne plats
hos en af mina förmän, i hvars hus hon var tlera år som
sällskap åt frun och litet smått lärarinna åt barnen.“
“Men den der lymmeln navigatören, — honom glömdo
hon väl så småningom ?“
“Nej, hon glömde honom inte, torrän hon en dag fick
underrättelse om att han förenat sig med en äfventyrerska,
som genom ett lastbart letnadssätt samlat sig rikedom, och
sedan lockat honom i sina nät. Med henne reste han
öfver till Amerika; men straffet följde honom, och
underrättelse kom att fartyget, som han då förde för första
gången, förgåtts i en förfärlig storm på irländska kusten,
med man och allt. Dagen derpå träftäde jag henne, och
hon gick då emot mig med tårar i ögonen och räckte mig
handen, sägande: “Nu, Gud ske lof, kan jag sörja honom
som död, i stället för att blygas för honom som lefvande.“
“Nå, och då passade du på och upptäckte för henne
din ömma låga?“
“Är du galen? I en sådan stund? Då hade jag väl
varit värd att kastas utför trapporna. Nej, jag sade inte
ett ord hvarken då eller sedan.“
“Men hur i alla tider kommo ni då att bli man och
hustru ?“
“Ja vet du, bror Svante; fördöine mig, om jag det
kan säga! Att jag inte friade, det vet jag då så säkert
som att jag sitter här, och inte gjorde hon det, det kan
du väl begripa. Jag tror nästan att det var frun i huset
der hon var, som friade för oss begge; jag vet bara det
att en söndagsqväll ett haltt år derefter satt jag inne i
Karins rum med hennes händer i mina, mina blickar tästa
på hennes, och lyckligare än jag tror någon menniska har
varit i verlden på den här sidan syndafloden.“
“Din gamle tok!“ utropade brukspatron Holter
muntert och steg upp för att klappa sin vän revisorn på axeln,
då i detsamma dörren till det yttre rummet slogs upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
