Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tack, kära Fritz!“ »varade brukspatronen med ett af de
godmodigaste löjen, som väl någonsin lekt på en äkta mans
läppar; “men jag har under tiden träffat på en ganuual
bekant, som jag vill presentera för dig, söta Laura!“
“Ah, du har främmande!“ sade frun med en hastig
blick på revisorn, som stod der förlägen och bugande
bred–vid sitt soffhörn, “och jag, som inte såg... men Fritz ville
nödvändigt att vi skulle springa i kapp uppfor trappan..
“Tvärtom, jag försäkrar, att jag gjorde allt hvad jag
kunde för att hejda henne,“ inföll löjtnanten, i det han
kastade en spelande blick på den unga frun, som med
ett visst bryderi fäste sin på vår vän revisorn,hvilken
der-igenom blef ännu mera förlägen.
“Det är min gamle vän och akademikamrat, Pelle
Andrén, “ presenterade brukspatronen sin vän, i det han
drog tram honom till sin hustru, “vi träffades af en
händelse, och nu ha vi frukosterat tillsammans och sutit här
och pratat en god stund. Min hustru, och löjtnant
Silfver-krona, hennes kusin!“
“Fägnar mig mycket att få göra er bekantskap,“ sade
unga frun, i det hon räckte sin hand åt revisorn, som i
sin förlägenhet kramade den duktigt i det han
framstammade det ena “mjuka tjenare“ efter det andra. Sedan
det var gjordt, gick han fram till löjtnanten, som med
högdragen och gäckande min betraktade honom genom sin
dubbellorgnett, i det han mycket fomämt räckte honom
sina behandskade fingerspetsar till helsning.
“Vi ha pratat om gamla tider, min vän Pelle och jag,“
fortsatte brukspatronen muntert, “han har berättat for mig
en mycket romantisk och rörande historia om sitt
giftermål ... ty bror Pelle är en lycklig äkta man, han som jag!“
“Förlåt, men jag måste ringa på uppassaren för att
höra om tygerna ha koiflmit hem före oss,“ sade frun
hastigt i det hon gick ut i yttre rummet, troget åtföljd af
löjtnanten, som i förbigående passade på att undra hvad
det var för en gammal fågelskrämma som “gubben“ fått
tag uti, — ett infall, som af unga frun bemöttes med en
mycket skonsam, om ock något straffande blick, och ett
halfqväft löje.
Under tiden nöp brukspatron Svante sin vän revisorn
i armen och frågade med stolt och glad uppsyn, i det han
svängde honom omkring ett hvarf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
