- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
352

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blick på ett moln »om steg upp öfver Mälaren, och såg
ut att hota med en duktig regnskur; “vore jag i Svantes
kläder, så kastade jag löjtnanten utför trapporna så fort
och så höfligt som möjligt!“

4:.

Några dagar derefter, just som revisor Pelle Andrén
och hans snälla Karin hade stigit upp från middagsbordet,
hördes på afstånd det på Katarina östra Kyrkogata
temligen ovanliga bullret af en hyrvagn, och om en stund
stannade också en sådan utanför porten till deras lilla hus,
och brukspatron Svante Holter steg först ur vagnen och

hjelpte sedan sin unga fru att komma ned.

“Se der ha’ vi dem!“ ropade revisorn glad, i det

han tog sin hustru om lifvet och svängde omkring med
henne, “och löjtnanten tycks inte vara med... nå det var
roligt!“

“Kära Per,“ sade Karin, — ty hon kunde aldrig förmå
sig till att kalla honom Pelle, hur mycket han än bad
henne derom; — “var nu förståndig! Du bär dig ju
riktigt åt som en tok!

Orden läto mycket allvarliga; men blicken som åtföljde
dem, sade alldeles tydligt att fru Karin gerna såg att
hennes gubbe var litet tok för hennes skull.

“Gå du och tag emot dem,“ fortsatte hon vänligt,

“jag har ju mitt hvardagsförkläde på mig, och ingen
mössa..

“Seså, intet krus! Ge du tusan mössan, Karin lilla,
och följ med mig, så ta’ vi emot dem sådana vi äro i vårt
hvardagslag! Hvad tjenar det till att klä’ ut sig?“

“Det har du* rätt i, min gubbe!“ sade Karin, i det
hon strök håret litet åt öronen och följde sin man ut på
gården, der de togo pmot brukspatron Holter, som
segerglad och strålande kom med sin unga fru under armen.

Unga frun såg likväl så lagom strålande ut; hon var
blek och allvarlig; en mycket uppmärksam betraktare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free