Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Laura lilla,“ frågade - Karin, i det hon såg he.iue
vänligt in i ögonen, “är din kusin mycket ung?
“Hvarför frågar du det?“
“Derför att det skulle intressera mig att höra.**
“Fritz är tjugu tre år eller kanske tjugufyra.“
“Ser han bra ut?“
“Ja, det gör han nog... det vill säga, han skulle se
mycket bättre ut, om han vore litet manligare, och om
han nånsin kunde tala om annat än bagateller. Men han
har mycket vackra mustacher, och uniformen klär honom
särdeles bra.“
“Det vill säga, att han är den som skulle \rara farlig
för ditt unga hjerta ?“
“Det har jag inte sagt,“ svarade unga frun, rodnande,
“åtminstone inte att han är det; men att om min man
oupphörligt lemnar oss ensamma, och med sin vanliga en*
vishet vill att Fritz skall göra mig sällskap öfver allt, så
kan han möjligen bli det! Derför bad jag också i dag
Svante att vi skulle få fara hem och vara för oss sjelfva,
ty jag vill inte bli en hustru, som glömnjer sina pligter;
men det vill han inte, utan talade om barnsliga nycker
och- påstod att jag gjorde det endast för att förarga honom,
då iaff väl visste huru gerna han stannade qvar här i
Stockholm.“
“Och du sade honom ingenting om din unga kusin ?“
“Jo, att jag tyckte att han kom allt för ofta, och att
jag var rädd att det skulle bli prat utaf.“
“Aj, snälla Laura,“ inföll Karin med ett litet slugt
löje, “det var mycket oförsigtigt af dig! Om din man har
det der lilla manliga felet att vara egenkär, så var det
inte sättet att bota honom. Det skulle naturligtvis såra
denna hans svaga sida, att du skulle kunna vara rädd för
din kusin, när du har honom, din man, till beskyddare.“
“Tror du det?“ sade den unga brukspatronessan
förvånad; “tror du verkligen det?“
“Ja, jag är fullkomligt säker deipå,“ svarade Karin;
“och det kan till och med hända att han vill stanna qvar
bara af motsägelseanda! Nej, nog skulle det väl kunna
finnas något annat sätt att få honom att resa hem, om du
verkligen vill det.“
“Om jag vill det! Det fins ingenting, som jag högre
önskar än just det! Du kan inte föreställa dig, Karin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
