- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
24

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

svart pa hvitt.

6.

Det var således vid nyss fylda tjuguett års ålder,
som unga Edvin Hoff, efter fulländad köp- och
verldsmanna-uppfostran i Paris och London, återkom till fädernestaden
för att ingå som bolagsman i faderns firma. En lysande
välkomertfeet mottog honom i hemmet, och alt hvad
Stockholms affarsverld den tiden hade lysande och solidt, trängdes
i de Hoffska salarna nere vid skeppsbron, der gardernas
grefvar och baroner åtgjorde de glänsande illustrationerna
både vid borden och i dansen. Edvin var nu också en
fulländad gentleman, och det nonchalanta sätt hvarpå han
i korta fraser yppade sin köpmansvisdom, slog lifligt an på
börsens yngre medlemmar, om också en och annan af de
äldre tyckte för sig sjelf, att det var en en kuriös
finanslära som den unge parisaren predikade.

Generalkonsuln, som nyss blifvit riddare af nordstjernan,
kråmade sig i medvetandet af hvad han haft råd att kosta
på sin son, och generalkonsulinnan, som trots sitt svaga
bröst blifvit en fet och temligen tungrodd matrona, var
alldeles ur sin jämnvigt af bara glädje och lycka. Huru
smickrade det inte hennes moderliga fåfanga att se huru
de öfriga fruarna, särdeles, de som hade döttrar att gifta
bort, bokstafligen fjäaade för både henne och hennes elegante
son. De unga flickorna å sin sida tröttnade aldrig på att
i en lysande blomsterring samla sig omkring den återkomne
Edvin, för att höra honom berätta om detta underbara
Paris, allas deras drömmars förlofvade land. Han måste
omtala allt, beskrifva allt; till och med grissetterna måste
han berätta om, och han gjorde det med en viss
reservation, en viss tillbakadragenhet som klädde honom utmärkt,
just derför att den tycktes säga att om han velat vara
det minsta indiskret, så skulle han kunnat tala om ofantligt
mycket mera, än hvad som egentligen kunde anses passande
i en flicksocietet. Och detta, att ana något som det icke
passar sig att fa veta, har ju i alla tider utgjort unga
flickors stora förtjusning. Att höra det berättas af en
blek, vacker ung man, som till på köpet ännu inte gjort
sitt val, är ju också ibland det intressantaste man gerna
kan tänka sig. De unga karlarne åter togo skadan igen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free