Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Edvin, det är ovärdigt att behandla mig så!“ sade
Klara i det hon bleknande af sårad stolthet och vrede drog
sig tillbaka ifrån honom; “och du skall iå ångra att du
gjort din hustru en sådan skymf!“
“Din lilla toka!“ utbrast Edvin med ett något förläget
skratt, ty han märkte nu att han gått för långt i
uppriktighet; “förstår du inte, det var i all ärbarhet. och ingen
utaf dem var ändå ens hälften så förtjusande som du!“
Och dermed ville han slå armen om hennes lif och
draga henne intill sig; men rodnande af harm slet hon sig
ifrån honom och sade med en röst som darrade af skilda
8inne8rörelser:
“Akta dig, Edvin! Jag är icke den qvinna som du
kan leka med som det faller dig in! Jag har länge anat
att din kärlek var endast en nyck, om icke ännu värre,
och far jag en dag visshet derom, så blir det olyckligt nog
för oss båda!“
Och svängande sig om på klacken gick Edvin ned i
hotellets restaurant för att stärka sig med en läcker
frukost, medan den unga hustron gråtande kastade sig ned
på en stol, och i sitt hjerta uppgjorde den ena planen
vansinnigare än den andra, för att hämnas på sin
lättsinnige make.
Detta var dock endast ett strömoln, om också hotande
nog, på den äktenskapliga himlen. Snart lyste solen åter
fram, ty Edvin var ännu mera öm, ännu mera förledande
än förut, när han några timmar derefter med den botfar
-dige syndarens ångerfulla min kom och bad henne glömma
hans dumma uppförande på förmiddagen. Denna bön,
understödd af en på hans heder gifven förklaring att inga
fruntimmer varit närvarande, hvilken förklaring var lika osann
och falsk, som juvelerna på det gyllene armband han i det
samma med en lågande kyss vred öfver hennes fina hand,
voro akta och blixtrande, fulländade försoningen. Och nu
hade solen skinit hela tiden sedan man sagt Liibeck
farväl och ombord på det svenska fartyget först ringlat sig
fram utefter Trawens bugtande lopp och redan skjutit frisk
fart öfver Östersjöns glittrande vågor, hvilka för en lätt
sydlig bris dansade och glittrade framför stäfven. Den
svenska skärgårdens skönhet uppfattades lifligt af den unga
tyskan, och när hon ute på Wärtan såg Katarina-domen höja
sig öfver Djurgårdens leende stränder, utbrast hon i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
