Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin man och sade halfhögt med en liten förtjusande min
som klädde henne förträffligt:
“Jag skulle bra mycket hellre se att vi finge vara
ensamma i vårt hem den första qvällen!“
“Det går inte an!“ svarade Edvin, för hvilken den lilla
minen gick alldeles förlorad, “hvad skulle gubben och
gumman säga om något sådant ?“
Den unga frun qväfde en suck, och om några
ögonblick var allt i ordning, och man satte sig upp i vagnen
för att fara de få stenkasten hem till det Hoffska husetr
der generalkonsulinnan i stor paryr och pjunkande öfver
sin hufvudvärk’ väntade de ankommande uppe i de ungaa
eleganta våning, som hon sjelf berömde sig öfver att med
egna händer hafva gjort i ordning, ehuru sanningen att
säga, tapetseraren gjort det mesta. Vid uppstigandet kom
af en händelse en liten rödhårig karl i mörkgrå kläder„
mössa och nummer, träskor på fötterna och en qvast på
axeln, att gå öfver kajen just i detsamma som Edvin skulle
räcka handen åt sin unga fru. Han hade stått och sett
på bland fokmasaan huru ångbåten lade till, hvarför han
nu hade brådtom att taga igen den förlorade tiden, och
råkade att litet ovårdsamt stöta till den unga, fina herm
med qvastskaftet i förbifarten.
“Skäms du inte, lymmel !“ utropade Edvin, alldeles
purpurröd af förargelse, “understår du dig att smutsa min
rock med din oförskämda qvastkäpp, så skall jag minsann
anmäla dig hos polisen!“
“Nånå,“ svarade karlen helt beskedligt, i det han
makade sig undan och satte handen militäriskt till mössan,
“ursakta, goda herra! jag tror inte att det blef fläck på
fina rocken för det. Håller han sig alltid lika ren i alla
väder, så är det bra!“ Och dermed försvann karlen i
folkmängden.
“Hvad sa’ han‘?“ frågade generalkonsuln, som under
tiden varit sysselsatt med att pyssla om sin unga sonhustru.
“Han var näsvis, den slyngeln!u svarade Edvin
föraktligt, i det han kastade sig ned i vagnen rnidt emot sin
fru, som satt vid faderns sida, “nu syns det att man är
hemma i Sverige, för der har packet aldrig fått lära sig
mores!“
“Hvem var det?“ frågade Klara förvånad, i det hon
såg sig om ibland folket som stod och gapade vid bron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
