Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaka omkull, och för hvars ftllande icke ens en storm
behöfdes.
Så stor var dock ännu aktningen för det gamla Hoffska
namnet, att genljudet af fallet spridde sig långt omkring,
och väckte stort uppseende både inom och utom landet»
När nu ungefär samtidigt huset Klause & C:o i Hamburgs
instälde sina betalningar, så talades det mycket man och
man emellan, om hvem af de båda som dragit den andra
med sig, och den elaka verlden, som så gerna efteråt vill
se orena bevekelsegrunder till allt, kommenterade nu fallet,,
och sade att båda parterna längesen varit på obestånd,
och att de hakat sig fast vid hvarandra just för att på
båda hållen kunna rädda sig ur det hotande skeppsbrottet.
Ben mest förfarade, den mest krossade af alla dem
som åsågo det gamla husets ruin, var likväL
generalkonsulinnan, som en vacker dag vaknade ur sin ljufva slummer
vid den förfarliga underrättelsen att hennes så ofta
förbisedda, men dock alltid i vällefhad tolererade lycka för
alltid hade störtat ner i grus. Hon kunde sjelf icke rätt
afgöra för sig, hvilket som var det bittraste, det att sakna
sitt välstånd, eller det att nödgas erkänna att hon
miss-tagit sig om sin son.
Edvin sjelf såg med ett slags apatiskt lugn huru
ruinerna af hans faders stolta bygnad störtade tillsamman»
omkring honom. När modern öfverhopade honom med
förebråelser, ryckte han blott på axlarna och sade:
“Rår jag för att konjunkturerna blifvit dåliga?
Hvarför samlade ni inte mera åt mig, så hade jag stått mig^
bättre ? Jag ger mig tusan på att gubben, var på obestånd
redan när han dog, fast han dolde det för mig!“
“Våg^r du tala så om din far?“ pustade
generalkonsulinnan, som nu började öfverskatta den man hon förut
nästan aldrig kunnat skatta efter hans värde; “han skulle
aldrig låtit det gå så långt, det kan du lita på!“
“Han, plebejen?“ återtog Edvin hånfullt; “han som
alltid generade dig, mamma, genom sina simpla manér? Men
var lugn, du, jag får nog ackord, och då är det ingen fara.
Dessutom har jag ju huetru mins pengar, och sviker också,
alting annat, så har jag kanske en annan vän, som du inte
anar, mutter! Den vännen har nog samlat på mina vägnar,
och hvad den har, det är mitt, det kan du vara
öfver-tygad om!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
